Segsöndag.

Tere tere (hej hej) från Café Reval på Telliskivi. Här sitter vi, Ida och jag, med varsin laptop i knät. Vi är trötta och sega och har "bloggsöndag" och försöker samtidigt vara lite sociala och faktiskt umgås. Så går det när vi festar loss på tre glas vin en lördag. Sen när blir en bakis på tre små vinglas? Vi är dessutom så lata att vi inte orkade laga lunch hemma. Mat på Reval fick det bli. Tomat och mozzarellasallad för min del. Burgare för Ida. Och nu funderar jag på att slå till på en kaffe och en kaka. För att det är gott. Och för att det är söndag och jag har pms. Typ liksom så.

En vinter blev vår

Och så kom våren på riktigt till Tallinn. Och det har blivit lite mer häng utomhus och det är ju fint. I parken vid porten till Gamla Stan blommar det och hångelstatyn gnistrar i solens strålar.

I Gamla stan försöker solens strålar tränga sig in bland trånga gränder.

I Kalamaja har Boheem slängt ut bord och stolar på trottoaren och en kan sitta längs med trähusväggen och bara njuta av att se spårvagnarna fara förbi med gnissel och brak.

I fredags hängde vi en sväng på en gräsplätt i gamla stan. Sitta i gräs är ju fint.

En nyckelpiga var med oss. De är ju så fina. Liksom röda och prickiga. Så bra kombo.


Och Tallinn är gnistrande vackert i kvällssolen. Kontrasterna med gamla stans slitna takåsar och gamla kyrkor tillsammans med de gnistrande skyskraporna - "Tallinns Manhattan" - och grådaskiga sovjethöghus, så bra.

På Telliskivi Kirbuturg's årspremiär för loppmarknaden hade de tur med vädret. Lördagen bjöd in till hela 15 grader och sol. Fint att springa omkring och titta och prata med ryska tanter.

Och när vi tröttnade på det så högg vi ett av borden på F-Hoone-terrassen. Deras ostpasta - mumma.

I Kopli åt vi glass på en trapp. Vi valde den i finast förpackning. Det blev "LIPS". Isglass som smakade hallon.

Och lördagskvällen väntade jag på bussen i en "ny" blommig 90s dress, inför en sväng på grillfest hos en snubbe i en annan del av Tallinn. Ja, en vinter blev vår, till slut. Efter mycket om och många men och djupa suckar.

Nya lärdomar

I helgen har jag lärt mig:

- att när det är typ 15 grader och sol en lördag i maj tvättar estniska män bilen på gatan iklädda ENDAST speedos. Okej. En estnisk man, men det var tillräckligt för att få mig att fnizza.

- att ester inte är roliga. Särskilt inte att festa med.

- att Laagri ligger 30 minuter med buss från Tallinn och är så jäkla genuint myssovjetiskt det kan bli.

- att alkoholfri öl är svårt att beställa i Estland. De vet helt enkelt inte vad alkoholfritt är.

- att aldrig mer sätta min fot på Nimetas - baren utan namn. Läskigt ställe. Och då var jag där i fem minuter.

- att estniska kvinnor är duktiga på att gå i svinhöga smala heels utan att ramla. Men det är ingen vacker syn. Och ibland behöver de en robust man att stödja sig på.

- att Tallinn är ljuvligt vackert när solen ler mot en.

Hey, don't think twice. It's alright.

Tallinn, cherie baby. Tallinn är fantastiskt på alla sätt och vis. Vid vissa tillfällen önskar man sig dock bara hem till Sverige. Idag var en sådan dag. Strålande vackert väder. Men vad hjälper det när man får slänga sina sista 54 euro (innan lön) på ett läkarbesök som gav mig rådet: "du borde träffa en specialist, en sådan kostar jättemycket här. Du borde åka till Sverige och ordna det där." Men. Jag vill inte använda min semester till det. Jag vill ju vara här. I Tallinn. Åka till Riga. Och St. Petersburg. Skitledsen gick jag till Pudeln och satte mig i ett hörn, drack espresso, läste, åt hallonsalta döskallar och väntade på att Ida skulle sluta jobba och komma och pigga upp mig. Världen är grym. But, hey, don't think twice it's all right. Det finns de som har det värre. Det ser jag dagligen här i Tallinn. Så, peace kids. Och ja, för de där välinvesterade 54 euros (och 40 cent) fick jag den stora äran att möta en rysk sköterska med en nål i handen som sa med genuin rysk-engelsk accent: "You, sit here. I will take som blood." Bara det. Vilken grej. Och don't worry, be happy. Det ordnar sig alltid.

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det

Jag tycker om att promenera till Kalamaja i tidig morgonsol och ta spårvagnen till jobbet. Det är lugnt och tyst. Fåglarna kvittrar. Lokalborna sover troligtvis fortfarande. I väntan på spårvagnen står jag i solen, snyltar på Boheems wifi, tittar på de fina trähusen och njuter av den tidiga morgonstunden. En morgon hade jag sällskap av den sopande damen, på bilden ovan. Det är så mysfint och gemytligt, de där gamlingarna med sina sopborstar. Som att de sopat de där gatorna hela sina liv och aldrig vill göra annat. Inga stora bullriga maskiner kan ersätta dem. Aldrig. Sen hoppar jag på spårvagnen, lämnar Kalamaja bakom mig. Passerar tågstationens liv och människor. Mot stan och förbi de blänkande skyskraporna, det nya Tallinn, där människorna inte sopar gatorna fria från grus. Därefter mot misären i Majaka. Där folk halsar vodka klockan åtta på morgonen. Tallinn och alla dess olikheter. Jag gillar Tallinn. Jag trivs himla bra här. Det är sjukt, men sant.

Toppen på Tuppen

Första maj och jag och Susanna bestämde oss för att, trots det magra bankkontot så här innan lön, unna oss en utelunch. Vi gick till Kolm Sibulet borta hos mig, men där var det kört om en inte bokat bord innan. Det säger väl sitt - hur BRA det stället är. Så vi traskade tillbaka Telliskivi-gatan fram mot Kalamaja. Inte mig emot, den gatan är en hotspot och du finner alltid det du vill finna där. Vi tog oss en svängom på Kukeke, där fanns det ett bord till oss. Kukeke (Tuppen) har jag varit på en gång tidigare och det är ett ställe fullt av tuppar. Överallt. Crazy kukeke place. Men det är fint. Vi åt en helt ok soppa. Jag lyxade till det med en smarrig uzbekistansk morotspaj vid sidan av också. Och så satt vi där. Snyltade wifi och så. Därefter hoppade vi på spårvagnen till Viru Keskus. För ett besök på caféet på bokhandeln. Drack espresso och åt nyttiga raw chokladbollar. Därefter skiljdes vi åt och jag gick genom gamla stan till Foxy Vintage där jag kände och klämde och suckade över diverse finheter. Tomhänt promenerade jag dock vidare i solskenet, genom gamla stan, längs med norra alléen, mot Kalamaja och sen hem. Det var första maj 2013 det. Och en lugn och skön ledig dag. Nu är det två arbetsdagar kvar till helg. Inte för att jag räknar, men jo. Det gör jag. För helg är fint ju.

Sista april, vin, ost och NoKu.

I går var det Valborg. Här i Estland firas det kanske inte lika hårt som i Sverige. Men vi är lediga i dag. Första maj. En ledig dag mitt i veckan är alltid en anledning att fira lite. I går kväll möttes därför ett gäng från jobbet upp på NoKu. Den blå dörren. Som jag kallade stället skitlänge innan jag fick veta att det faktiskt har ett namn. Det finns nämligen ingen skylt utanför så om en inte vet att det ligger där, så hittar en det inte. I gamla stan är det de lätt gömda ställena som är de bästa.

Bakom den blå dörren är det perfekta stället för affisch-knyckning. För folk med en böjelse för sånt.

På NoKu dracks det lite vin och åts lite ost och så pratades det en hel del om jobbet, men även jämförande studier av intelligensnivån mellan sälar och apor och annat skitintressant och skitviktigt (anksex tex.). En (för mig) lugn och skön Valborg. Bröt upp tidigt och drog hem för att sova. Smart drag när en är sjukt trött och inte orkar vara little miss sunshine längre.