Söndagsliv

Denna helg har varit lugn. Jag har tagit det lugnt. Jag har haft spänningshuvudvärk och varit läskigt trött och osocial. Men eftersom spänningshuvudvärk förr i tiden var vardag för mig, före operation av käkarna, så vet jag att den inte går över av att sitta hemma och stirra. Promenad är alltid bra ju. Så, I går, söndag promenerade jag genom Kalamaja och upp på stan. Jag gick till Kaubamaja - Tallinns NK. Där plöjde jag sminkavdelningen och gick därifrån med ett nytt nagellack vid namn "Energic Tangerine". För att pigga upp mig själv. Därefter gick jag och köpte mig en espresso macchiato, tog med den, till en parkbänk placerad i solsken längs med Viru. Där satt jag i min leopardfuskpäls och basker på sne. Drack min espresso. Tittade på spårvagnarna som susade förbi mig. Och påbörjade en ny bok - Simone de Beauvoir's Brigitte Bardot och lolitasyndromet. Essäer. En skön stund i livet, så att säga. Innan jag promenerade hemåt igen, genom Gamla stan och Kalamaja och hem till mitt. Där jag målade tånaglarna för att försöka göra mina tassar lite mindre vintertrötta. Lite finare blev de ändå.

Pelgulinn - en gömd pärla

Pelgulinn - eller Pengulinn - som jag oftast säger. Vet inte vad som är rätt eller vad som är fel. Det är alla fall en stadsdel i Pöhja-Tallinn (Norra Tallinn). Det ligger bakom Vanalinns (gamla stan) murar och är ett område med trähus från 1920-1930-talet någongång. Då det byggdes för arbetare som arbetade med järnvägen i området, samt övrig industri. Innan det - typish slutet av 1800-talet - så var det - enligt wiki - ett område för kriminella som "gömde sig". A hiding place (hihi - ett hiding-ställe). Därför fick området namnet Pelgulinn, som betyer just det.

Och det är här jag huserar - gömmer mig. I det ljusrosa trähuset på bilden ovan. Fönstret högs upp i mitten - där bor jag. En kväll när vårsolen var så där magiskt fin tog jag med kameran ut på promenad, bland Pelgulinns trähuskåkar och trasiga fasader. Så här kommer lite bilder från gatorna där jag bor.

Här har vi min gata - Öle. Tror det betyder halm, eller något. Halmgatan, alltså.

En ganska typisk sliten dörr - med en fin postskylt.

Oh här är en ganska typisk dörr för ett trähus i Tallinn. Färgglad och vackert smyckad. Älskar det.

Annat som är typiskt här är dessa fina tak vid dörrporten. Så himla fint ju.

Vill-ha-varning på den fina bussen. Tänk att luffa runt Baltikum i denna där.

Här är Telliskivi. En lång gata som förbinder Pelgulinn med Kalamaja, de två trähusstadsdelarna som delas av den gamla järnvägen. Jag älskar Telliskivi. Inte bara för att namnet klingar så underbart - utan för den tar mig på några minuter till Kalamaja (min absoluta favoritstadsdel) - samt några av mina favoritrestauranger, caféer och butiker. Och för att inte glömma - industribetongen mitt i allt.

Härjapea - min busshållplats. Där jag hängt varje morgon de senaste morgnarna. Tills nu, när det blivit lite varmare, har jag börjat promenera tio minuter till Kalamaja och tar spårvagnen därifrån. Därför att spårvagn är mysigare och då slipper jag bussbytet på stan. Fint.

Något jag gillar i Pelgulinn - förutom alla fina färgglada trähuskåkar - är alla fina färgglada staket. Det är så fint att det är så mixat - liksom omatchat.


Och det var alltså delar av mitt Pelgulinn. En liten äkta pärla dit få turister hittar. Och jag är så himla glad över att jag bor här. Även om jag helst ville bo i gamla stan eller Kalamaja först, så är jag nu himla nöjd. Kalamaja och Pelgulinn är ju goda grannar och i Pelgulinn har jag närmre till stranden, samtidigt som jag har Kalamajas utbud av folkliv och bra saker bakom knuten. Gamla stan är inte långt borta heller. Den värsta centrumhetsen med alla bländande skyskrapor är en liten bit bort, men där hänger jag ändå inte så ofta. Så Pelgulinn, mon cherry pie. Vi får nog trevligt i sommar. Du och jag och vi.

Minnen av aprilhimlen, tjugohundratretton.

Här sitter jag hemma en fredagskväll och gör ingenting. Det brukar inte ske jätteofta. Men ibland är det skönt att ligga på loftet, titta på film, äta popcorn och så. Det är popcorn-väder idag. Regn, alltså. Så tänkte jag passa på att sammanfatta denna aprilmånad som snart är slut och då är vi inne i maj. Ett steg närmare rätt.

I början på april var jag hemma i Sverige. Bland annat så långlunchade jag med Maria och Amanda (var liksom skitlänge sedan sist) på Ingeborgs och där fick man även kaffe och kaka så här fint serverat.

Det var vår och jag testade nya Magnum. Med smak av Frankrike - crème brulée. Svingod.


Så hängde jag himla mycket med fina Valter. Vi bakade kladdkaka en kväll.

Och så lekte vi.

Jag var på fest hos den här tjejen - Anna. Träffade vänner, åt mat, drack vin och sånt vi gör.


Jag promenerade i Stadsparken, längs med Svartån.

Innan jag tog båten tillbaka till Tallinn spenderade jag en dag i Stockholm med mor, moster och kusin Anna.

Kom hem till Tallinn.

En tisdag gick Ida och jag på Kaubamaja och köpte oss varsitt nytt fint läppstift till våren och...

... och så gick vi hem till Ida och drack vin och åt disko-kakor.
 



En fredag slutade Klara på Infopaq för att börja på annat jobb i en annan del av Tallinn. Så hon bjöd in till fest i sitt bruna trähus där vi alla satt på golvet och drack vin och så. Ovan är jag i min nya frisyr också.

En söndag promenerade Ida och jag i Kadriorg och tittade på mopsar och så.

Så fikade vi på Pudeln.

Så gick vi på bio på Söprus där de hade amerikansk biovecka och visade en gammal b-sci-fi-rulle jag redan glömt. Inte min typ av film, men på Söprus är det nice att bara... vara.

Så har jag promenerat en del. Bland annat på Stroomi strand som ligger på Kopli-halvön, där jag bor.

En fredag när jag hade haft en jobbig vecka så bunkrade Ida och jag upp med rödvin och kakor och så tittade vi på härlig gammal 90-tals-film - Clueless - och skrattade och fnissade och åhhhh:ade oss. Sedan hade vi en kul stund med Google och vred oss av skratt åt det vi googlade fram. Det var precis vad jag behövde.

Så åkte vi tåg en lördag till Paldiski. KUL med UTFLYKT.

I Paldiski gjorde vi en Beatles - fast "Paldiski Road". Foto by I. Dahlgren.

Hängt så mycket jag kunnat i Kalamaja - min favorit av Tallinns stadsdelar.


Och i tisdags var det tisdagsvin på F-Hoone med Ida, Emelie och Matilda.

Här är jag häromdagen när jag övar på min estniska bitch-blick. Det gick sådär, tyckte Ida, som sa att "så ser ester ut när de vunnit på lotto!" Och det är typ sant.

Och det var bitar av april. Nu ska jag sova för jag är skittrött. Imorgon hoppas jag på fint väder för jag tänkte gå och fota trähus i Kalamaja, dricka kaffe i solen på Telliskivi och så ta en sväng på loppmarknaden. Eller bara sova. Vi får se.

But we will always have... skithuset.

Igår blev en spontan onsdags-aw-middag med Susanna. Vi gick till Kolm Sibulat. En gemytlig restaurang som öppnat under vintern. Den ligger två stenkast från mig, typ. Jag drack gott vin och jag åt en extremt jättegod getostsallad. Susanna åt en - enligt henne - magisk bra soppa. Till det fick vi fruktansvärt gott bröd.

På Kolm Sibulat (som för övrigt betyder: Tre Lökar) finns så här fin väggkonst.

Därefter gick vi mot Kalamaja och intog efterrätt på Café Reval och satt vid fönstret och tittade på folk.

Vi jämförde våra estniska ID-kort och skrattade åt hur vi ser ut. Estniska versionen av Thelma & Louise. Most wanted girls in Tallinn? Maybeee. Not.

Något tråkigt dock. Susanna ska sluta och flytta hem till Sverige till sommaren. Även "Puppy" Alex gör det. Och vi tre har ju varit här tillsammans, från start, och upptäckt det bitterljuva Tallinn ihop. Susanna och jag kom ju till och med samma vecka och tillsammans har vi fått smaka på Tallinns fram- och baksidor from scratch. Vår första fylla. Vår första bakfylla. Ballerinastrippchock. I fyra månader bodde vi tillsammans i skithuset i Tallinn-Väike. Och så vidare. Men som det ofta är med jobb utomlands, människor kommer och människor lämnar. Och alla kanske inte har trivts lika bra som jag gjort i Tallinn. Och alla kanske inte har lika lätt som jag att totalt kära ner mig i städer och olika platser i världen. Men, det kommer kännas konstigt när de lämnar stan. Hursom. We will always have... skithuset.

Sunday, Sunday.

Många hatar söndagar. Jag är inte en av de. Jag ser söndagen som en dag utan måsten. En dag jag kan göra allt. Men också ingenting. I söndags vaknade jag till fina vårvädret. Jag mötte upp Ida vid Balti Jaam. Vi promenerade genom det fina Kalamaja och mot Kopli. Såg kontrasterna. Från det mysiga lätt bohoromantiska Kalamaja, till det socialt tragiska Kopli och dess alkoholism - och drogtragik.

Vi hittade en dikeskant full av Tussilagos. Det var så fint och vi blev helt utom oss av glädje. Det är ju det mest säkra vårtecknet av dem alla.

Så gick vi till Kamahouse Köök. Ett ställe mellan Kalamaja och Kopli som ligger i en gammal sovjetisk industribyggnad. Det var första gången för oss här men vi gillade stället direkt och det blir säkert några återbesök

Ida åt något som vi kallade för lutande burgaren i Kopli. Jag åt en svingod vegetarisk sallad.

Den här dagen tyckte vi var perfekt för att testa estniska glass. Vi hittade den här glada björnen i glassdisken på Säästu Market. Så letade vi på en parkbänk i solsken inne på Telliskivi-byn. Där satt vi alldeles för länge.

Tills vi gick hem. För att lite senare mötas upp igen. Denna gång i Gamla Stan och på Hell Hunt. Tillsammans med Ammar. Mat och öl. En söndagskväll. Det gillar vi. Det är lätt att unna sig det goda livet, här i Tallinn.