Strömavbrott och happy russians.

Idag upplevde jag mitt första strömavbrott i Tallinn. På jobbet. På förmiddagen. Allt blev svart. Alla datorer slocknade. Alla blev tysta. Jag var mitt uppe i jobb (och en intressant msn-konversation med Sussi). Vi på svenskhörnan suckade och stönade och tänkte att det här har vi inte tid och lust med. Ryssarna på resten av kontoret, de fyllde istället upp fikarummet. En ryss kom in till oss med ett brett leende och skrek "dinner-time". Jag älskart. Tyvärr är ryssarna på kontoret inte de muntraste och de pratar ogärna med en. Men det finns tillfällen, har jag upptäckt, då de skiner upp: strömavbrott och jul-vodka-fest. You gotta love them. Eftersom det verkade som att strömavbrottet skulle hålla på ett tag bestämde jag mig för att göra något vettigt av tiden. Jag och professorn gick till Rimi och handlade lunch. När vi kom tillbaka var byggnaden fortfarande svart. Och byggnaderna runtomkring. Lägg på ett svartvitt filter och det var lite sovjet-style à 1988 över det hela.

Idag var min första arbetsdag efter Sverige-semestern. Och veckans enda arbetsdag. Nu är jag ledig i fyra dagar. Jag ska kurera mig från förkylningen jag plockade upp i Sverige, samt mysa runt i Tallinn, köpa billigt ryst bubbel till nyår och så har jag planerat att ha en fantastisk simpel men galen estnisk nyårsafton och starta 2013s första dag med att vara lycklig, lagom bakis och underbar.

Lucka 19: Kesk Turg.

Bakom lucka 19 i le julkalender à la Emily Dahl: Kesk Turg!

Kesk Turg. En av Tallinns pärlor. Denna marknad, som ligger om man svänger in vänster på bilden. Den är fantastisk. Där finns allt du behöver och lite till. Där är det kul att bara gå omkring och kika. Titta på människor. Försäljare. Mat. Frukt. Fula kläder. Ryskt ryschpysch. Bara kolla in sceneriet. Människorna. Ja allt. Kesk Turg är bra skit.

Detta får troligtvis sluta julkalendern. Jag orkar inte. Jag hinner inte. Och jag åker hem på fredag. Direkt efter jobbet tar jag min resväska i handen och promenerar till flygplatsen bredvid kontoret. Imorgon vankas det lite god-jul-hej-då-öl för vi som åker och de som blir kvar. Och det är med blandade känslor jag åker hem till Sverige. Mest av allt vill jag bara vara och mysa med Valter. Ligga i soffan med en Aladdin-ask på magen. Och så vill jag så jättegärna hinna med en shoppingrunda på Monki. Ja, vi ses efter jul igen. Dunsar hem med Estonian Air den 27:e. Yeah.

Puss. Klapp. Kram. Och God Jul.

Lucka 18: estniska järnvägen.

Bakom lucka 18: estniska järnvägen.

Några minuter från där jag bor, finns en gammal järnvägsstation. Jag tror den fortfarande är i bruk då jag ibland ser folk stå på perrongen och väntar. Det långa tåget på bilden med den andra-världs-krigsaktiga vagnen längst bak, står alltid där. Det här stället både älskar och avskyr jag. Dagtid och vid soluppgång och solnedgång, så är det fruktansvärt vackert. Det fula får liv och ett romantiskt skimmer över sig. Sen kväll och nattetid är det dock mindre vackert. Mer spöklikt. Den här vägen går jag om jag åker spårvagn till och från jobb/stan. Det är lite längre att gå än till bussen, men ofta kan det vara värt det, då spårisen är betydligt mer njutningsfull att åka. Alla fall. Järnvägen i Estland är lite speciell. Den är inte så väl utbygd och de har cirka 35 tåg i hela Estland, men fler påväg. En vacker dag ska jag ta tåget till Tartu. Jag ska åka i tredje klass och sitta på hårda bänkar hela vägen dit. Åka tåg i Estland. Ännu ett nyårslöfte inför 2013.

Lucka 17: Tallinn och jag - en hatkärleksistoria

Idag försökte jag minnas en stund i Tallinn när jag var så äckligt jäkla lycklig och nöjd. När allting var sådär bra och jag och Tallinn hade vår långa smekmånad. Det fick bli den här bilden. Sussis och min första helg här i Tallinn och vi begav oss till havet och skuttade omkring och larvade oss. Sådär som vi ibland (ofta) gör. När den här bilden togs var jag skitlycklig. Förväntansfull. Glad. Och pirrig. Och fullkomligt galet kär i min nya hemstad. Bakom lucka 17: Tallinn och jag - en hatkärlekshistoria.

I lördags natt, eller ja, söndags morse, fick jag för första gången sedan jag flyttade hit, en enorm hemlängtan. Eller till ett land där jag förstår språket och där människor kan förstå mig. Kommunikation. Liksom. För mig är det oerhört frustrerande att bo i ett land där jag inte talar språket. Jag gillar det inte. I söndags morse fick en väldigt osympatisk taxichaffis mig att bli gråtfärdig. Och istället för att tryggt komma hem så fick jag gå hem från centrum. Genom ett mörkt, ödsligt, svinkallt Tallinn. I den stunden avskydde jag Estland. Skitland, tyckte jag. Och allt för att en idiot blev sur för att jag råkade säga en bokstav fel på gatan jag skulle till (och alla säger fel på det gatunamnet). Därefter fungerade inte mitt kort och när jag bad taxichaffissen ge mig kvittona på att det inte fungerade så knövlade han ihop dem och kasta dem åt mig. Sedan körde han in mig till stan igen och jag fick ta ut pengar för att betala resan. Och sedan gå hem i 25 minuter och med en piskande baltvind. Jag var så jäkla ynklig då.

Men redan under gårdagen så släppte ilskan och hatet. Jag gillar ju Tallinn. Jättemycket. Men det är inte alltid perfekt. Precis som jag i vissa svaga stunder avskytt Frankrike (jo, ibland så). För att inte tala om Sverige. Som jag tycker är ett av världens bästa länder, men samtidigt ett av världens tråkigaste länder. Estland är inte ett skitbra land. Och det ger de heller inte sken av att vara heller. De gömmer sig inte bakom en fin fasad. Istället ska fasaden vara så ful som möjligt. Och insidan helt fantastiskt. Alla fall när det gäller hus, har jag hört. Jag kommer säkert få fler stunder då jag blir sur på Tallinn. Då jag vill slå Tallinn och hoppa och stampa på dess hjärta. Men, så kommer de där fina stunderna som gör att man glömmer bort allt hat ganska fort. Några fina ord. En okänd killes leende i väntan på bussen. Och Sussie som har maten klar när jag kommer hem och säger: "jag har lagat mat, vill du ha vin?"

På fredag ska jag för första gången sedan jag kom hit åka "hem" till Sverige igen. Och jag längtar faktiskt. Till att få träffa familj. VALTER. Mormor och Morfar. Vänner. Det ska bli intressant. Men jag tror att jag efter ett par dagar kommer att längta hem, till Tallinn igen. För här kan jag vara mig själv. I Sverige, alla fall i Örebro, känner jag mig mest bortkommen. Och snart är det nytt år. 2013. Vad jag ska lova mig själv inför det nya året? Att lära mig estniska. 

Lucka 16: julposten.

I lördags eftermiddag kom jag hem från stan. Och utanför min dörr. På min dörrmatta låg där ett kuvert. Och inuti denna fina chokladkaka med en hälsning på baksidan. Från fina och underbara Sandy (som jag inte träffat på evigheter och det suger). Det är små saker som dessa i livet som gör det så bra. Därför får den vara bakom lucka 16 i bloggkalendern. Merci Sandy.

Lucka 15: estnisk landsbygd och hemmafest.

Eftersom jag typ inte var hemma igår plus att jag inte orkade, så kommer lucka 15 i julkalendern à la Emily Dahl nu idag. Lucka 15: estniska landsbygden och hemmafest.

Igår var jag rätt bakis och halvlåg ner i en fåtölj på café Reval och tittade på estnisk tv och åt estnisk kaka och försökte vakna till liv efter fredagens jobb-glögg-fest. Den danska glöggen var förädande. Om ni någonsin blir bjudna på dansk glögg, tacka nej (eller ja, om ni gillar häx-hop-kok). Alla fall, igår lördag var det dags för Matilda och Adams christmas party utanför Tallinn. På landet. Jag ryckte upp mig och klädde mig i min guldpaljett-klänning och målade läpparna röda och klädde mina läppar i ett leende. Puppy och jag hoppade på en buss mot Kirsiipoo Puiste (körsbärsträdsallén). Det kändes dock som att vi satt på en buss mot ingenting och innan vi hittat till rätt hus hade den iskalla baltvinden tagit ett hårt tag om våra kroppar. Därför hamnade vi fort inne vid brasan med en kopp varm glögg och jag tror inte jag flyttade mig från min plats i soffan under hela kvällen. Människor kom och människor gick, men jag satt kvar på min tron. Tills vinflaskan var slut och jag och Matilda stod och dansa till euphoria i köket. Det var en mysig hemmafest. Och kul med något annat än barhäng och källarvalv. Jag fick prata lite franska dessutom och folk öste kommentarer om min likhet med Lady Gaga. Det här var människor som är med i expats-gruppen och som jag träffade min första helg i Tallinn, när flera ansåg att jag var sjukt lik Gaga. Tallinn får mig att känna mig snygg, herregud att bli jämförd med Gaga liksom. All heder till mina kirurger, de måste ha tagit ett foto av Lady Gaga som fantomenbild på mig, den där måndagen för snart fyra år sedan när ansiktet mitt möblerades om. Och jag klagar inte. Det blev ju tydligen rätt bra. Hursom, en bra hemmafest och nu har jag även sett en bit av den estniska landsbygden.

Le christmas spirit.

Försöker komma i julstämning. Försöker få mig till att städa mitt rum. Försöker få mig till att åka till Solaris och köpa ischokladformar och julbaka lite. Men så kollar jag ut genom fönstret. Det ser kallt ut. Typ iskallt. Jag kan känna hur den bistra baltvinden, som slagit sina klor om Tallinn den här helgen, hur den kommer smiska mig och få mina fötter att bli till is. Så istället sitter jag och tittar på julvideos inne i värmen. Mariah Carey är en julens klassiker. Ingen jul utan denna käcka cheesy låt. Men jag gillar den. Den är bra. Och just nu önskar jag så jäkla mycket att jag hade en sådan där fräck och varm röd overall som hon har i videon. Så vill jag bara ut i snön och leka och hoppa i snödrivor. Göra snögubbar och snöänglar och skutta omkring och vara barnsligt jäkla nöjd. Men istället kommer det bli att jag tar på mig min fejk-päls och går ut på stan och fryser arslet av mig. Och varje gång jag går in i en butik kommer jag svära över vintern för att det blir sådan imma på mina glasögon att jag inte ser något på fem minuter. Men även om jag inte har så stor julkänsla för tillfället, så fick jag lite mer spirit på gårdagens christmas party hemma hos Matilda och Adam i ett litet hus på Tallinns landsbygd. Rödvinsdrickande vid brasan, glitter, glögg, euforisk dans i köket och trevligt folk. Så därför kan jag med gott samvete unna mig en dag att göra ingenting. Förutom att dansa och skriksjunga till denna låt då.

Lucka 14: att vakna till liv genom stadens puls.

Här kommer ett färdiginställt inlägg för lucka 14, eftersom jag inte kommer vara hemma på hela långa dagen idag. Bakom 14: att vakna till liv genom stadens puls.

Jag älskar att sitta på caféer och dricka kaffe och kolla på folk. Gärna med folk, men även gärna ensam. Det är därför jag inte gillar caféer i Sverige. De är ofta inte utformade för att man ska kunna sitta själv och njuta. I Sverige är jag konstig och ensam om jag sitter själv på ett café. Alla fall i Örebro. Här i Tallinn känns det mer självklart. Även om det inte är lika självklart som i Frankrike. Men att sitta själv och dricka kaffe, läsa, drömma eller bara glo på människor är ett så himla fint sätt att spendera tid på. Denna lördag vaknade jag upp sent efter den långa fredagsnattens äventyr. Promenerade en lång vandring i snön genom staden och satte mig på ett café för att vakna till liv. Detta café heter, passande nog, "Energia Kohvik". Det är ett simpelt ryskish café med bruna stolar och bruna bord och spegelväggar och påpälsade skvallertanter. Jag slog mig ned vid ett fönsterbord och bara kollade ut genom fönstret och på människorna som passerar. Vilka är alla människor? Vad gör de? Vart är de på väg? Vad/vem tänker de på? Är de lyckliga? Precis utanför fönstret stannade en sliten gammal sovjetisk trolley, el-buss. Människor vällde ut från den, nya människor vällde in. Liv på gatan. Folk har ett jäkla spring i benen. Det är ju lördag, tänkte jag. Ta det lugnt. Stressa inte. Stanna upp. Njut. Och så tänkte jag att det är himla fint att vara lite bakis ibland. Sitta still och varva ner och njuta. Allt detta till priset av 1 euros halvblaskig kaffe. Billiga nöjen är ofta de bästa nöjena.

Lucka 13: Torsdags- och Lucia-middag.

Lucka 13: Torsdags- och Lucia-middag på mitt skitiga golv.

Ja ikväll hade vi fancy-trash middag på mitt golv. Jag älskar att sitta på golv och äta och dricka vin. Köksbord är fint också, men lite överskattat ibland. Jag och Sussie jul-shoppade (till oss själva) idag efter jobbet och därefter gick vi på Rimi. Där köpte jag en klarröd basker och så köpte vi varsin Rimi fryspizza och ett italienskt vin av den finare sorten (nästan 6 euro!!). Därefter tog vi trammen hem och dukade upp middagen på mitt rumsgolv framför "Veckans brott" med världens bästa Leif GW Persson. Vill även tillägga att det lilla vinglaset på bilden är mitt bästa. Det har jag "lånat" från en bar här. Det kan vara bästa vinglaset jag någonsin ägt och jag släpper det aldrig. Det var torsdagen denna vecka och Lucia 2012.

Lucka 12: Dolly!

Bakom lucka 12 döljer sig en video om: working 9 to 5 med Dolly! 

Därför. Att idag var en sådan dag på jobbet då alla var väldigt tysta och koncentrerade och inne i sitt. Efter lunch drog dock min kontorsgranne - Professorn - lotten att få höra just denna sång på radion. Jag fick på mig hans headset och det började rycka i mungiporna på mig. Axlarna började gunga i takt. Ni vet sådär som mina axlar gör när en svängig låt kommer på tal. Här har vi också insett att jag även drar upp axlarna mot hakan när jag blir lite fnittrig och generad. Något jag aldrig tänkt på. Men tydligen gör jag sådant rätt ofta. Alla fall. Den här låten sparkade igång vår eftermiddag och våra eftermiddags-leenden. Därefter hittade jag denna video-version på youtube. Tyckte den var passande. Office-miljön. Liksom. Typ lite sådär är det hos oss. Typ. Inte riktigt. Men när jag såg denna video insåg jag dessutom hur bra jag faktiskt trivs med att jobba på kontor. Jag har ju aldrig gjort det tidigare och har alltid trott att det inte var något för mig. Men med kollegor som mina och med en kaffe-maskin som levererar varje (åja nästan) dag. Vem skulle inte gillat?

Nu ska knyta mig snart. Är det något jag är fruktansvärt dålig på så är det att komma i säng tidigt. Det finns så mycket som hindrar en på vägen. Som att fila fötterna och måla tånaglarna med dagens nyinköpta nagellack (julklapps-shopping till mig själv idag). Förberedelser inför helgens julfester. För det är julfesternas helg på g. Jobb-glögg-fest med dansk glögg på fredag och christmas party hos Matilda på lördag. Förväntningarna är höga.

Lucka 11: Dr. Martens.

Bakom lucka 11: Dr. Martens bootsiiiies.

Jag har äntligen köpt mig ett par Dr. Martens. Och jag har äntligen lagt lite pengar på ett par skor. Hittade till slut (tack google) en butik i Tallinn som säljer dessa. Dock inte vintervarianten. Så det får bli ett par tjocka estniska raggsockor. Nu kanske jag slipper halka omkring i morsans gamla kängor på stadens gator? Fast ni som känner mig vet att jag är ganska fumlig och drumlig. Jag ramlar ändå. Häromdagen gjorde jag storstilad entre på jobbets ta-luft-bås (rökbås) och föll handlöst. Ja, den som uppfinner ett par skor jag inte snubblar i, den. Den personen. Jag ursäktar den dåliga bilden. Min webcam är gammal. Jag vill även ursäkta le pose. Döper den till "jag-ska-trycka-på-knappen-pose". En tredje ursäkt. Mitt stökiga rum. Jag har ingen tvättkorg. Därav högen på golvet. Så, klassiska, snygga, sköna, funktionella skor var bakom dagens lucka. Det fanns inte så mycket att välja på här i Tallinn. Det var gamla punk-boots eller stilettos med päls jag hade att välja på. #fashion #estland #haha

Nu ska jag snart träffa Silvia på skype. Vi har inte pratats vid sedan jag drog till Tallinn och vi pratade jämt förr. Ska bli skitkul. Oh att få prata franska. C'est super.

Lucka 10: spårvagnarna.

Bakom julkalenderlucka nummer 10: spårvagnarna i Tallinn.

Det är fortfarande så fascinerande. Makten som spårvagnarna har. Här i Tallinn kör bilister värre än en vindrunken fransos. Stanna för fotgängare är inte prio 1. Men när spårvagnen kommer då tvärnitas det. På vissa hållplatser stannar spårvagnarna mitt i vägen. När de stannar och öppnar dörrarna så rusar alla människorna som tokar ut i gatan. Bilisterna står stilla, fogligt och väntar ända tills spårvagnen åkt igen. Eftersom jag är överförtjust, vissa skulle kalla mig löjligt överförtjust, i spårvagnar så är detta för mig ett smått magiskt ögonblick. Dessutom är det något så osvenskt över att bara springa rätt ut i gatan utan att se sig om. Något som jag däremot svär över. Dagligen. Det är djungellagen som råder i landet. Här i Tallinn väntar inte människor på att andra människor ska gå av buss/spårvagn innan de kliver på. De tränger sig på och de gör det fort. Detta är enormt irriterande. En tidig morgon när jag blev fruktansvärt irriterad sa jag högt på svenska att de får fan vänta tills jag gått av och så blängde jag riktigt surt på tanterna och gubbarna som verkligen gjorde sitt yttersta för att inte släppa av mig innan. Men så är jag svensk och vi svenskar väntar fogligt i kö. Jag måste bara anpassa mig till Tallinn. Och det har jag börjat gjort. Ibland sitter jag och stirrar rakt fram på spårvagnen/bussen och gör mitt yttersta för att se sur ut och inte dra på smilbanden. Dock går det åt skogen när Susanna och jag åker tillsammans. Då blänger alla surt på oss för att vi skrattar och är glada. Något, jag ibland, funderar på om det är förbjudet i Tallinn. Förutom när det gäller fyllon. Då rycker det lite i mungiporna på esterna. Detta är mina generella iakttagelser. Och det kanske är lika mycket osant som att fransmän är arroganta jäklar som vägrar prata engelska?

Hursom. Jag älskar att åka spårvagn. Jag älskar att se staden passera förbi genom spårvagnsfönstret. Jag älskar att promenera på gatan och se spårvagnarna åka förbi mig. Kalla mig knäpp. Men spårvagnar är förbaskat fint.

Lucka 9: Tallinna Jouluturg.

Bakom lucka 9 i julkalendern: Tallinna Jouluturg. Tallinns julmarknad på Rådhustorget i Gamla stan. Bilden är tagen tidigare i veckan när det toksnöade och det var helt underbart väder att strosa omkring i. Julmarknaden i sig är kanske inte så speciell. Men stämningen är fantastisk. Och med all snö så blir Gamla stans vackra byggnader ännu vackrare. Klart värt ett besök om ni är i krokarna.

Förrförra helgen.

Nu, till min mors och systers glada miner, kommer här bilderna från förrförra helgen, när familjen var här och hälsade på och jag fick bo på hotell och ha det skönt. Det var innan den förjävliga magsjukan hemsökte mig. Två helger senare och ett antal kilo lättare sitter jag här nu, med gårdagens tomma dillchips-påse bredvid mig och tittar ut på den gråa himlen utanför. Söndag. Vad händer idag? Det får vi se. Jag borde boka flygbiljetter till Sverige-besöket över jul. Skulle göra det igår. Men hade ingen lust. Jag kommer säkert sitta där i sista minuten och svära över att biljetterna är så dyra.

Alla fall, här kommer lite bilder.


Det här är jag på jobbet när Sussie trycker upp min kamera i nyllet på mig under sen fredagseftermiddag, när jag bara sitter och väntar på att få gå till flygplatsen och krama Valter.

Och här är Valter på lördagsmorgonen när vi äter frukost på hotellet. Han greppade ett stadigt tag om croissanten och mumsade njutningsfullt i sig den. Vilken liten mini-fransos han kommer bli.


Vi styrde stegen mot julmarknaden i gamla stan.

Där drack vi Glögi.

Och kollade på allt krimskrams. Såsom läskiga dockor med pälsmössor.

Och så här nöjd var jag över att få köra Valter runt i Tallinn i den skrangliga retrocharmiga vagnen (som min syster hatade för att den var så ful).

Vi fikade på Café Mademoiselle. Valter var glad.

Och så hade vi mysstund med rödvin och bus med Valter på hotellrummet.

Det var den fina lördagen. Söndagens bilder kommer en annan dag.

Lucka 8: Rottermanni Kvartal.

Lucka 8 i Julkalendern kommer här: Rottermanni Kvartal.

Rottermanni Kvartal är ett kvarter som jag inte hunnit uppleva jättemycket av ännu. Men det är ett kvarter som jag supergillar. Det ligger nära gamla staden och är ett kvarter med flera gamla industribyggnader. Därefter har ny arkitektur byggts till och byggts på. Och symbiosen blir fantastisk. Jag har ju en svaghet för gammal arkitektur. Tycker att nytt är funktionellt och bra, men tråkigt och innehållslöst. Helt nyuppbyggda kvarter är inget för mig. Men Rottermanni blandar det gamla och ruffiga industri, med nytt, futuristiskt och spännande. Det är inget ljust och fräscht. Det är mörkt och skumt och det är snyggt. Första gången jag promenerade in i kvarteret kändes det som att komma till en spökstad. Från den mysiga och sagolika, men även turistiga, gamla staden, till detta. Att området dessutom har några av mina favoritbutiker gör det inte mindre dåligt. Jag har heller inte sett en enda strippklubb i Rottermanni. Något som det finns gott om i övriga delar av denna underbara, men könsdiskriminerande och könssegregerade stad.

Lucka 7: snöbrottning.

Lucka 7, en dag försenad. Men jag är aldrig hemma, känns det som, så hinner inte riktigt med. Vilket är skönt, att jag inte är hemma så mycket. Eftersom jag inte gillar spökhuset. Så här kommer den nu, bakom lucka 7: snöbrottning. Det här är inte en bild, utan mer en film. Om två goda vänner som snöbrottades i torsdags kväll. En amerikanofil och en amerikan som aldrig tidigare sett snö. Jag stod bredvid och filmade och skrattade rått. Detta var efter en sådan där underbar spontan utekväll. Som började med bara en after jobbet pizza och slutade i Levikas nedsjunkna skinnsoffor. Med en mellanlandning på Hell Hunt med ryska öl och massa skratt och sång och min perfekt defekta broken english som får alla att älska mig ännu mera. Det var en sådan där kväll som man lägger på minnet och ler lite åt. En himla bra kväll. Och det tror jag vi satt och sa ett antal gånger på jobbet dagen efter. Tallinn, baby.

Lucka 6: en bild på någon du älskar.

Ett förinställt blogginlägg kommer här. Lucka 6 följer Emily Dahls julkalender-utmaning med en bild på någon du älskar. Bakom min lucka 6 finns: Valter!! Valter är min systerson och enligt mig världens finaste. Han är så charmig med sitt fula asgarv (ärvt efter sin moster tror jag) och stora blå ögon som får en att bli lycklig. Att flytta till Tallinn och lämna honom kvar i Örebro gjorde ont i mitt hjärta. Valter och jag har hängt hela sommaren och början på hösten. En sommar som var en mindre rolig tid i mitt liv med jobbiga saker att gå igenom, men som blev lite lättare av att jag kunde mysa med Valter dagligen. Bilden ovan tog jag på Rådhustorget här i Tallinn förrförra helgen när Valter, syster, Carl-Johan och min mor var här och hälsade på. Det var första gången vi sågs på två månader och jag var rädd att Valter skulle glömt mig. När jag stod och väntade på dem på flygplatsen hörde jag någon som grinade ilsket. Det var Valter som blev sur för att han inte fick gå innanför avspärrat område. Men när han mötte mig i ankomsthallen slutade han grina direkt och ett leende lös upp hans ansikte. Sedan fick jag både en kram och en puss och det där fulcharmiga skrattet. Nu vet jag att han inte glömmer mig. Fast jag inte är där hos honom jämt.

Lucka 5: en fransk pärla.

Dåligt med inspiration idag så bakom lucka 5 får ni: en fransk pärla. Jag har fått smeknamnet pärlan här i Tallinn. Jag gillar det. Bilden är tagen i söndags på toaletten på Tallinns art- och designmuseum och jag kände mig så frenchy den dagen. Annars har inte pärlan mått bra idag. Ont i magen. Blir lite nojjig efter förra veckans magsjuka. Speciellt eftersom jag inte hann/glömde vaccinera mig innan jag lämnade Sverige. Och det ska man tydligen göra. Enligt google. Sen hatar jag att ha ont i magen. Jag har nästan aldrig det och därför blir jag än mer nojjig när jag får det. Men antar att det är post-magsjuka och kanske post-mens som spökar. Eller att magen inte är redo för linser och bönor och pepparkaksdeg och rödvin ännu. Vet inte. Det går nog över. Annars har vi fått lön idag så jag är glad. På inköpslistan: snygga vinterskor och varm mössa/hatt. Kyss.

Lucka 4: jul på estniska.

Lucka 4 kommer här en dag försent. Eftersom jag glömde igår. Hursom, bakom lucka 4 gömmer sig: jul på estniska. Jag köpte igår estnisk glögg och pepparkaksdeg efter jobbet och tänkte ha lite julmys hemma i spökhuset. Glöggen var god. Men pepparkaksdegen var en besvikelse. Den var inte så god som i Sverige, eller om man gör egen. Ska baka pepparkakor av den någon dag har jag tänkt. Det blev inget pepparkaksbak igår eftersom jag blev inlockad till stan av min amerikanofile vän och hans amerikanske dude som var här på besök. Jag tackar aldrig nej till lite häng på Must Pudel. Ett av Tallinns få hipsterställen och där dessutom den klassiska hipstern lyser med sin frånvaro. Ett skitmysigt café/krypin som har blivit ett slags stammishak för oss här. En bra tisdagskväll liksom.

Lucka 3: en glad finne i snön.

Och julkalendern fortsätter. Bakom lucka 3 gömmer sig: en glad finne i snön vid porten till Gamla Staden i Tallinn. Idag har varit sjukt underbart väder. Lagom kallt, det har snöat hela dagen, inte blåst (för en gångs skull) och vi har glatt traskat/pulsat i snön genom staden och fnissat åt hur underbart det är att se fulla engelsmän ramla ut sjungandes från en pub mitt framför ögonen på oss. Ibland måste man bara älska de där turisterna. Idag har jag även bytt min jacka jag köpte mot en annan lite varmare och lite billigare och lite damigare. För att klara av vintern. Eftersom jag fick pengar över köpte jag även ett par vinröda fina byxor med hög midja. På rea. Som hittat. De får försöka ersätta mina prickiga som gick sönder. Sedan drog vi oss hemåt och gjorde linssoppa och kollade på lite Jane Austen romantik. Nu är det sängen som gäller. Godnatt.

Lucka 2: ett vinterknastrigt bedårande vackert Tallinn.

Det är första advent och jag fortsätter med min version av Emily Dahls julkalender. Mitt tema är Tallinn och bakom lucka 2 gömmer sig ett vinterknastrigt bedårande vackert Tallinn. Min stad. Som jag älskar för att den ena sekunden är så fruktansvärt ful och andra sekunden så bedårande vacker. Kontraster. Just idag firar vi dessutom två månader. Smekmånaden är över nu, men kärleken till denna baltiska pärla består. Fotot är taget idag när jag myst omkring i gamla staden, fikat, fotat, druckit ett glas vin och gått på Tallinn Museum of Art and Design. Bra söndag.

Lucka 1: en julglittrig allé i Tallinn.

Jag har ändrat om bloggjulkalendern så att den passar mig bättre. Den följer fortfarande Emily Dahls idé och koncept, med en bild som publiceras varje dag, fram till julafton. Men jag insåg snabbt att hennes upplägg inte kändes rätt för mig. Det var för mycket som kretsade kring "jag, jag och jag". Och jag kände inte att jag hade lust med att visa upp mig själv bakom nästan varje lucka. Kanske för att jag själv inte finner mig så intressant så varför skulle omgivningen göra det liksom. Istället ska jag köra på tema Tallinn. Tallinn Tallinn Tallinn. Så varje dag kommer jag lägga upp en bild på något i Tallinn. Det kan vara en bild jag tagit just den dagen. Eller en bild på en byggnad jag gillar, ett kvarter, en gata, något typiskt tallinnskt som jag gillar (eller ogillar), något jag gjort en dag och så vidare. Så, här är lucka 1: en julglittrig allé i Tallinn.


En bild från idag. Den här allén upptäckte jag nyligen. Den ligger inte mitt i smeten. Därav den sena upptäckten. Och jag gillade den på en gång. Om man går ner genom en tunnel från Frihetstorget så kommer man upp till denna fina allé som leder upp mot en vacker gammal kyrka. Det är en sådan där gata som jag gillar att promenera på. En sådan gata jag promenerar med ett leende på läpparna, slänger lätt med handväskan och snurrar runt och gör en piruett så att klänningstyget leker runt benen. Så fnissar jag lite för mig själv och låtsas att världen är helt igenom underbar och att jag spelar huvudrollen i en gammal svartvit film som utspelar sig på just denna allé, och de två fyllona som sitter på ena bänken och halsar vodka är statister. Det var min lucka 1.

30 november.

I På Spåret- och juletiden vi fort vaggats in i minns jag tillbaka på våra julebak under studietiden. Det började med att jag och Irene skulle baka lussekatter i hennes kök på Gamla Gatan i slutet på november 2010. Som vi skulle bjuda goda vänner på, tillsammans med årets glögg och På Spåret-premiären. Som ofta när vi gjorde saker ballade det ur. Det blev lussekukar och en repris året efter. När vi samlades hemma hos mig för julebak, glögg, vin och På Spåret. Saknade denna fina tradition häromdagen när jag låg hemma ensam med datorn på magen och såg På Spåret i efterhand på SvtPlay. Inte samma känsla.


Och så glöggen. Och jag i jättekort hår. Fotograf: Irene Danielsson.

Och så här såg det ut 2010...


Just nu är det 30 november. Snart slår den över till 1 december. Då får jag öppna första luckan i chokladkalendern jag fick av min mor i helgen. Det är nog första gången i mitt liv jag inte kommer äta upp chokladkalendern redan första dagen, typ. Jag känner fortfarande av veckans magsjuka. Men öppnas ska den i alla fall. På tal om chokladkalender. Förra året i min förra blogg så hade jag en sådan där adventskalender à la Emily Dahl på Damernas Värld ordnade. Det betydde att jag skulle berätta om något specifikt för var dag fram till julafton. 24 luckor. Även i år ordnar samma kvinna en julkalender! Som jag tänkte hänga på. I år handlar det om en bildutmaning. Bakom varje lucka ska en ny bild publiceras. Jag skulle kunna lova att jag ska publicera varje dag, men eftersom jag vet att det kommer vara svårt att hålla, så skiter jag i det. Men jag lovar att försöka. Eftersom jag dessutom bor i Tallinn numer, och kanske inte ens kommer hem till jul, så är detta en julkalender för familj och nära vänner hemma i Sverige (och övriga världen).

Här är den listan som Emily tagit fram och som jag har tänkt (försöka) följa fram till julafton.

1. En bild på dig som du själv tycker om.
2. En bild på dig hemma.
3. En bild på din bästa vän.
4. En bild på någon du beundrar.
5. En bild på dig som togs i somras.
6. En bild på någon du älskar.
7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.
8. En bild från en av de bästa kvällarna i ditt liv.
9. En bild på ditt rum eller din lägenhet.
10. En bild på ditt favoritdjur.
11. En bild på något som representerar dina framtidsdrömmar.
12. En bild på någon som du saknar.
13. En bild på någon av dina favoritsaker.
14. En bild på dig som du inte visste om att den togs.
15. En bild på ett utav dina favoritcitat.
16. En bild på dig som barn.
17. En bild på dig som tonåring.
18. En bild på din familj.
19. En bild på dig från idag.
20. En bild på din önskelista i år.
21. En bild på dig när du är ledsen.
22. En bild på dig när du är glad.
23. En bild som bäst beskriver ditt humör idag.
24. En bild från en tidigare julafton.

Så. Glad jäkla advent på er. Här i Tallinn julglittrar numer betongen och gamla staden är som en saga och snön är djup och vindarna iskalla. Det är underbart och vidrigt på en och samma gång.

Kyss.

Vinterkräket.

I måndags eftermiddag vinkade jag med ett smått hånfullt leende till en kollega som skulle jobba kvällspasset och sa "ha en trevlig kväll!" Men skrattar bäst som skrattar sist. Jag fick den kvällen otrevligt besök. Vinterkräket. Eller vinterkräksjukan i den svenska folkmunnen. Det kräket har hälsat på mig under några dagar och jag har legat däckad i sängen. Nu vet jag vad folk menar är så fruktansvärt med vinterkräksjukan. Jag har nämligen lyckats undvika den tidigare i mitt liv. Alla fall mitt vuxna liv. Jag har i och med den nu slagit personligt rekord i antal uppkastningar på mindre än ett dygn. Och jag kan meddela att mitt favoritgodis inte längre är djungelvrål. Det har varit tre ensamma dagar. Det sociala livet jag haft de senaste dagarna har varit via meddelanden med min mor i Sverige, som legat hemma lika sjuk. Valter blev sjuk här i Tallinn i söndags. Mor och syster blev sjuka i måndags i bilen hem från Arlanda. Och sen var det min tur. Carl-Johan slapp dock undan vinterkräket. Men tillsammans hade vi en himla fin helg innan vi blev sjuka. Med julmarknad, hotellmys, första glöggen, och shopping. Jag har massa bilder att gå igenom som kommer dyka upp här. En annan dag.

Men först, jobba, ta helg, bli helt fri från illamåendet och försöka få i min tomma mage lite mat. Och helgen då? Vad sägs om en stillsam museum-helg? Kanske en fransk bio? Det tror jag på.

Att gå på bio i Tallinn?

Så. Ikväll blev jag av med den estniska bio-oskulden. Jag, Klara och Martin gick på Twilight. Eller som det heter här. Videviku saaga. En som aldrig tidigare sett Twilight. En som sett några Twilight, men läst böckerna. Och så jag, som sett alla Twilight, långt efter alla andra, men som varit motståndare de luxe. Men denna småregniga afton var perfekt för lite larvig vampyr-romantik. För vi alla tre var eniga, efter att sluttexterna rullat och vinet/ölen var uppdrucket. Jo, det var inte så bra. Det var rätt larvigt. Ändå var vi sist ut ur salongen av alla. Förutom städpersonalen. För är det något som är störande, så är det människor som har så bråttom ut från bion att de reser sig precis när filmen sätter punkt. Lite halva nöjet med att gå på bio är ju att få sjunka ner i fåtöljen och luta sig tillbaka och bara vara. Inte stressa. Och så slipper man trängas med folk på vägen ut. Här i Tallinn finns även ett annat nöje med att gå på bio. Att köpa en liten flaska rödvin eller en öl utanför salongen och avnjuta under filmen. Filmgodiset. Det är ganska mysigt. Ett annat nöje med att gå på bio i Tallinn är att det kostar 5 euro. Fler bio-stunder ska bli.

Nu ska jag duscha. Och packa väskan. Ska hysa in mig på hotell imorgon efter jobbet och resten av helgen. Mor, Syster och Carl-Johan kommer till stan. Och den bästa av alla, Valter. Det kan vara därför jag har haft mitt fredags-leende på mig hela dagen på jobbet. Fast det bara är torsdag.

Nu, kall skugga. Men solen kommer att skina igen.

Dramatisk rubrik. Men så känns det för tillfället. Men så påminner jag mig om att vi är med november. November är inte meningen att vara solig. Rubriken är för övrigt lite halvsnodd från en tidningsartikel jag läste för ett tag sedan på jobbet. Jönköpings-posten levererade. Men nu ska jag berätta om min söndag. Jag gick upp tidigt och bestämde mig för att bli ett med naturen och havet. Jag laddade batterierna till kameran och hoppade på en buss till Pirita. Pirita är ett av alla Tallinns olika distrikt. Men känns som en helt annan värld. En bussresa på 15 minuter tar dig från storstadens liv till lugn och ro och doften av tång och hav. Jag började vid pinjeträdsskogen som leder mot stranden. Efter det promenerade jag längs med stranden, mot hamnen och sedan fortsatte jag strandpromenaden som leder in mot Tallinn igen. Jag andades in den friska havsdoften och kände östersjövinden smiska mina kinder. Jag letade efter sälar men fann inga. Nästan framme i stadscentrum avvek jag från havet och tog en promenad i Kadriorg-parken. Jag sög in det sista av hösten 2012. Hittade några enstaka gula löv som hängde visset från ett träd. Resten av dagen satt jag på ett café och drack kaffe och åt kladdkaka. Avslutade med en runda på Kesk Turg. En av stadens marknader. Köpte en blommig vintage kaffekopp för 50 cent av en söt rysk dam. Betalade med en 20 euro. Panik utbröt. Ryska damer sprang fram och tillbaka och skrek på ryska. Till slut kom en med växel och jag tackade för att jag fick köpa den fina kaffekoppen. Fick ett leende och några ryska ord tillbaka. Gulligt. Här kommer dagen i bilder.

Bara i ett öststats-land kan ett spahotell se så här "öststatigt" ut. Jag gillar det. Och jag är ingen spa-person. Alla fall inte sådana där "vita och fräscha" spa-ställen. Det här, däremot, kanske jag skulle gilla.

Pirita Promenad och Tallinns skyline i dimman.

Kung Triton står staty i Kadriorg.

Utanför Kesk Turg, marknaden.

Det var det om det. En lugn och skön helg som bjudit på linssoppa och naturupplevelser. Välbehövligt för min del som under veckan som gått matat in mycket nytt i huvudet, och blivit upplärd på nya arbetsuppgifter via mailkontakt med Danmark, samtidigt som jag varit magsjuk/matförgiftad och mått himla kasst. Tror en halvdann blodig estnisk hamburgare är boven i dramat. Funderar nu starkt på det här med att bli vegetarian på heltid. Kan bli så.