Jag tycker om att promenera till Kalamaja i tidig morgonsol och ta spårvagnen till jobbet. Det är lugnt och tyst. Fåglarna kvittrar. Lokalborna sover troligtvis fortfarande. I väntan på spårvagnen står jag i solen, snyltar på Boheems wifi, tittar på de fina trähusen och njuter av den tidiga morgonstunden. En morgon hade jag sällskap av den sopande damen, på bilden ovan. Det är så mysfint och gemytligt, de där gamlingarna med sina sopborstar. Som att de sopat de där gatorna hela sina liv och aldrig vill göra annat. Inga stora bullriga maskiner kan ersätta dem. Aldrig. Sen hoppar jag på spårvagnen, lämnar Kalamaja bakom mig. Passerar tågstationens liv och människor. Mot stan och förbi de blänkande skyskraporna, det nya Tallinn, där människorna inte sopar gatorna fria från grus. Därefter mot misären i Majaka. Där folk halsar vodka klockan åtta på morgonen. Tallinn och alla dess olikheter. Jag gillar Tallinn. Jag trivs himla bra här. Det är sjukt, men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar