30 november.

I På Spåret- och juletiden vi fort vaggats in i minns jag tillbaka på våra julebak under studietiden. Det började med att jag och Irene skulle baka lussekatter i hennes kök på Gamla Gatan i slutet på november 2010. Som vi skulle bjuda goda vänner på, tillsammans med årets glögg och På Spåret-premiären. Som ofta när vi gjorde saker ballade det ur. Det blev lussekukar och en repris året efter. När vi samlades hemma hos mig för julebak, glögg, vin och På Spåret. Saknade denna fina tradition häromdagen när jag låg hemma ensam med datorn på magen och såg På Spåret i efterhand på SvtPlay. Inte samma känsla.


Och så glöggen. Och jag i jättekort hår. Fotograf: Irene Danielsson.

Och så här såg det ut 2010...


Just nu är det 30 november. Snart slår den över till 1 december. Då får jag öppna första luckan i chokladkalendern jag fick av min mor i helgen. Det är nog första gången i mitt liv jag inte kommer äta upp chokladkalendern redan första dagen, typ. Jag känner fortfarande av veckans magsjuka. Men öppnas ska den i alla fall. På tal om chokladkalender. Förra året i min förra blogg så hade jag en sådan där adventskalender à la Emily Dahl på Damernas Värld ordnade. Det betydde att jag skulle berätta om något specifikt för var dag fram till julafton. 24 luckor. Även i år ordnar samma kvinna en julkalender! Som jag tänkte hänga på. I år handlar det om en bildutmaning. Bakom varje lucka ska en ny bild publiceras. Jag skulle kunna lova att jag ska publicera varje dag, men eftersom jag vet att det kommer vara svårt att hålla, så skiter jag i det. Men jag lovar att försöka. Eftersom jag dessutom bor i Tallinn numer, och kanske inte ens kommer hem till jul, så är detta en julkalender för familj och nära vänner hemma i Sverige (och övriga världen).

Här är den listan som Emily tagit fram och som jag har tänkt (försöka) följa fram till julafton.

1. En bild på dig som du själv tycker om.
2. En bild på dig hemma.
3. En bild på din bästa vän.
4. En bild på någon du beundrar.
5. En bild på dig som togs i somras.
6. En bild på någon du älskar.
7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.
8. En bild från en av de bästa kvällarna i ditt liv.
9. En bild på ditt rum eller din lägenhet.
10. En bild på ditt favoritdjur.
11. En bild på något som representerar dina framtidsdrömmar.
12. En bild på någon som du saknar.
13. En bild på någon av dina favoritsaker.
14. En bild på dig som du inte visste om att den togs.
15. En bild på ett utav dina favoritcitat.
16. En bild på dig som barn.
17. En bild på dig som tonåring.
18. En bild på din familj.
19. En bild på dig från idag.
20. En bild på din önskelista i år.
21. En bild på dig när du är ledsen.
22. En bild på dig när du är glad.
23. En bild som bäst beskriver ditt humör idag.
24. En bild från en tidigare julafton.

Så. Glad jäkla advent på er. Här i Tallinn julglittrar numer betongen och gamla staden är som en saga och snön är djup och vindarna iskalla. Det är underbart och vidrigt på en och samma gång.

Kyss.

Vinterkräket.

I måndags eftermiddag vinkade jag med ett smått hånfullt leende till en kollega som skulle jobba kvällspasset och sa "ha en trevlig kväll!" Men skrattar bäst som skrattar sist. Jag fick den kvällen otrevligt besök. Vinterkräket. Eller vinterkräksjukan i den svenska folkmunnen. Det kräket har hälsat på mig under några dagar och jag har legat däckad i sängen. Nu vet jag vad folk menar är så fruktansvärt med vinterkräksjukan. Jag har nämligen lyckats undvika den tidigare i mitt liv. Alla fall mitt vuxna liv. Jag har i och med den nu slagit personligt rekord i antal uppkastningar på mindre än ett dygn. Och jag kan meddela att mitt favoritgodis inte längre är djungelvrål. Det har varit tre ensamma dagar. Det sociala livet jag haft de senaste dagarna har varit via meddelanden med min mor i Sverige, som legat hemma lika sjuk. Valter blev sjuk här i Tallinn i söndags. Mor och syster blev sjuka i måndags i bilen hem från Arlanda. Och sen var det min tur. Carl-Johan slapp dock undan vinterkräket. Men tillsammans hade vi en himla fin helg innan vi blev sjuka. Med julmarknad, hotellmys, första glöggen, och shopping. Jag har massa bilder att gå igenom som kommer dyka upp här. En annan dag.

Men först, jobba, ta helg, bli helt fri från illamåendet och försöka få i min tomma mage lite mat. Och helgen då? Vad sägs om en stillsam museum-helg? Kanske en fransk bio? Det tror jag på.

Att gå på bio i Tallinn?

Så. Ikväll blev jag av med den estniska bio-oskulden. Jag, Klara och Martin gick på Twilight. Eller som det heter här. Videviku saaga. En som aldrig tidigare sett Twilight. En som sett några Twilight, men läst böckerna. Och så jag, som sett alla Twilight, långt efter alla andra, men som varit motståndare de luxe. Men denna småregniga afton var perfekt för lite larvig vampyr-romantik. För vi alla tre var eniga, efter att sluttexterna rullat och vinet/ölen var uppdrucket. Jo, det var inte så bra. Det var rätt larvigt. Ändå var vi sist ut ur salongen av alla. Förutom städpersonalen. För är det något som är störande, så är det människor som har så bråttom ut från bion att de reser sig precis när filmen sätter punkt. Lite halva nöjet med att gå på bio är ju att få sjunka ner i fåtöljen och luta sig tillbaka och bara vara. Inte stressa. Och så slipper man trängas med folk på vägen ut. Här i Tallinn finns även ett annat nöje med att gå på bio. Att köpa en liten flaska rödvin eller en öl utanför salongen och avnjuta under filmen. Filmgodiset. Det är ganska mysigt. Ett annat nöje med att gå på bio i Tallinn är att det kostar 5 euro. Fler bio-stunder ska bli.

Nu ska jag duscha. Och packa väskan. Ska hysa in mig på hotell imorgon efter jobbet och resten av helgen. Mor, Syster och Carl-Johan kommer till stan. Och den bästa av alla, Valter. Det kan vara därför jag har haft mitt fredags-leende på mig hela dagen på jobbet. Fast det bara är torsdag.

Nu, kall skugga. Men solen kommer att skina igen.

Dramatisk rubrik. Men så känns det för tillfället. Men så påminner jag mig om att vi är med november. November är inte meningen att vara solig. Rubriken är för övrigt lite halvsnodd från en tidningsartikel jag läste för ett tag sedan på jobbet. Jönköpings-posten levererade. Men nu ska jag berätta om min söndag. Jag gick upp tidigt och bestämde mig för att bli ett med naturen och havet. Jag laddade batterierna till kameran och hoppade på en buss till Pirita. Pirita är ett av alla Tallinns olika distrikt. Men känns som en helt annan värld. En bussresa på 15 minuter tar dig från storstadens liv till lugn och ro och doften av tång och hav. Jag började vid pinjeträdsskogen som leder mot stranden. Efter det promenerade jag längs med stranden, mot hamnen och sedan fortsatte jag strandpromenaden som leder in mot Tallinn igen. Jag andades in den friska havsdoften och kände östersjövinden smiska mina kinder. Jag letade efter sälar men fann inga. Nästan framme i stadscentrum avvek jag från havet och tog en promenad i Kadriorg-parken. Jag sög in det sista av hösten 2012. Hittade några enstaka gula löv som hängde visset från ett träd. Resten av dagen satt jag på ett café och drack kaffe och åt kladdkaka. Avslutade med en runda på Kesk Turg. En av stadens marknader. Köpte en blommig vintage kaffekopp för 50 cent av en söt rysk dam. Betalade med en 20 euro. Panik utbröt. Ryska damer sprang fram och tillbaka och skrek på ryska. Till slut kom en med växel och jag tackade för att jag fick köpa den fina kaffekoppen. Fick ett leende och några ryska ord tillbaka. Gulligt. Här kommer dagen i bilder.

Bara i ett öststats-land kan ett spahotell se så här "öststatigt" ut. Jag gillar det. Och jag är ingen spa-person. Alla fall inte sådana där "vita och fräscha" spa-ställen. Det här, däremot, kanske jag skulle gilla.

Pirita Promenad och Tallinns skyline i dimman.

Kung Triton står staty i Kadriorg.

Utanför Kesk Turg, marknaden.

Det var det om det. En lugn och skön helg som bjudit på linssoppa och naturupplevelser. Välbehövligt för min del som under veckan som gått matat in mycket nytt i huvudet, och blivit upplärd på nya arbetsuppgifter via mailkontakt med Danmark, samtidigt som jag varit magsjuk/matförgiftad och mått himla kasst. Tror en halvdann blodig estnisk hamburgare är boven i dramat. Funderar nu starkt på det här med att bli vegetarian på heltid. Kan bli så.

Och nu jagar hon morgonen längs med avenyer.

Jag har tänkt. På att jag flyttat till Tallinn. Vem hade trott att den här franska pärlan skulle flytta till ett baltland? The times they're changing. Bob Dylan. Ja. Tiderna. De förändras. I våras, när jag slet mitt hår över den smärtsamma processen det är att skriva en C-uppsats, oroade jag mig något sjukt över framtiden. Speciellt som jag insåg att jag inte ville flytta till Lund och läsa master. Jag ville från Sverige. Jag ville testa på att leva utanför den perfekta svenska bubblan. Och jag blir mer och mer övertygad om att jag inte ska bo i Sverige. Jag mår alltid som bäst när jag bor eller vistas en längre tid, utomlands. Jag var dock himla osäker på om jag skulle trivas i Tallinn. I Estland. Om jag bara vetat hur lätt jag skulle falla för den här småfula huvudstaden. Men så är det också någonting med mig och städer. I Europa. Jag åkte en weekend till Krakow och ville stanna där. Jag föll som en fura för Berlin. Jag är kär i Paris sedan lång tid. Förra sommaren ville jag aldrig bo i en annan stad än franska Tours. Jag förälskade mig i Palma i somras. Och jag har i evigheter, även om jag aldrig varit där, suktat efter Lissabon. Jag har alldeles för lätt för att förälska mig i städer. Utanför Sverige. Nu oroar jag mig inte längre för framtiden. För jag tror äntligen jag börjar inse att jag inte ska bo i en svensk mellanmjölksstad. Det finns ingenting där för mig. Jag kan inte vara mig själv där. I Tallinn, där kan jag vara mig själv. Här är vi alla lite märkliga. Sa vi en tidig morgon på en bar. Det är fint. Tallinn, du är märklig. Och jag gillar dig för det.

If monday is funday, then tuesday is lousyday.

Today. Efter jobbet åkte vi in till stan. På spårvagnen kom det. PMS-illamåendet. Sussi och Björn pratade om att gå och käka mat. Jag totalvägrade. Och när jag hoppade av spårvagnen riktade jag mina steg till en godisbutik där de har Karamellkungen. För jag visste att det enda som hjälper är saltlakrits. En handfull salta döskallar. Eller salta sillar. Och. Mitt bland allt sötsliskigt godis så ser jag dem. Salta sillarna. Jag roffade åt mig en påse och slängde i massa sillar. Väl ute ur butiken sköljde besvikelsen över mig som en tsunami-våg. Det var söta lakritssillar. Gråtfärdig gick jag därifrån och styrde kosan mot ett av mina favoritkvarter när det gäller shopping. Rottermanni Kvartal. Sjukt bra kvarter. Annorlunda mot övriga Tallinn. På Beschka roffade jag åt mig ett par blommiga tights och viftade med Visa-kortet. Nummer två på listan över vad som brukar hjälpa mot PMS-illamående. Visa-korts-viftning. Slår aldrig fel. Sedan promenerade jag hem, sakta genom stadens mörka gator, med en påse Karamellkungen i min hand.

Den här dagen har varit en blandning mellan bra och dåligt. Jag har varit trött och förvirrad. Morgonen började otroligt dåligt. Jag visste att det inte skulle finnas kaffe i maskinen på kontoret. Därför tog vi en sväng förbi kiosken efter att vi klivit av bussen. För att köpa det, för mig, livsviktiga morgonkaffet. Kiosken var dock stängd. Så går det när jag åker FÖR tidigt till jobbet. Väl på jobbet finns det såklart inget kaffe. Jag sitter och muttrar för mig själv och det måste ha hörts ända in till "kodarna", som hade varit mer förutseende och köpt engångsförpackningar med kaffe. Snart fick jag en förpackning slängd till mig. Dagen blev så mycket bättre. Sussi tyckte dock inte jag skulle klaga och istället tänka på barnen i Afrika. Hon fick ett buttert svar att: barnen i Afrika är minsann inte kaffeberoende. Nej. Men att kaffemaskinen på kontoret strejkar. Det är inte bra. Marcus föreslog att vi skulle köpa en kaffebryggare och brygga eget, godare kaffe. Men nej. Själva grejen med att jobba på kontor är att man ska dricka äckligt automatkaffe. Och man ska längta efter det. Och man ska klaga på att det smakar illa. Så är det.

Dagen har dock inte varit så dålig som den framställs. Den har egentligen varit rolig för jag har haft massa nya saker att göra. Jag har bara varit trött. Jag sover dåligt om nätterna. Vaknar ofta och drömmer mardrömmar. Jag trillar genom hål i golvet eller så vaknar jag och tror att någon är i mitt rum. Jag ser onda andar och är helt säker på att huset är hemsökt. Jag tror kanske husspöket vill säga mig något. Go away. Jag vill ju så gärna flytta. Sussi också. In till centrala Tallinn. Eller Kalamaja. Till ett ställe där jag har urbanismen bakom knuten. Inte en gammal sovjetisk förfallen järnväg. Nej, vi trivs inte i vårt hus. Det känns inte som vårt hem. Och så fort vi kan, kommer vi att flytta.

Men tills dess. Fortsätter vi med våra underbara kökshäng. Fötterna på bordet och öl. Det är sådana vi är.

Rysk kaviar på våra fat, det går bra nu. Kompis det går bra nu.

På begäran.

Nej, det ska inte bli en daglig vana att visa upp outfits här. Men på begäran av Lisa, som ville se mina nya inköp från lördagens vintage-shopping, så här kommer det. Har beskurit så att ni slipper se min osminkade nuna. Den gör sig inte online. Likaså, poserna, jag har tappat det.

En blommig klänning. Inga konstigheter. De flesta av er som läser känner mig. Jag gillar klänningar. Jag gillar blommigt. Fint.

Favoriten. En svart lång väst med guldskimrande knappar formade som hjärtan (från ett Parisiskt märke, viktigt att tillägga.) Till höger en påse från Rimi.

Inte så vintage. Mer Lindex. Min nya svarta päls. Älskar den redan. På fötterna ser ni mina fruktansvärt tjusiga inne-skor.

Det var lite av allt som jag shoppat. Ska bara, nästan, shoppa vintage här. Utbudet är enormt om man hittar till rätt butiker. Jag måste dessutom vara extra piffig på jobbet så jag lever upp till hur en webfeed koordinator ser ut. Eftersom jag tydligen ser ut som en sådan. Hur nu en sådan ser ut. Kanske ska googla? Fast jag är nöjd att jag inte ser ut som en hora. Eller städerska. Ja, det kunde verkligen varit värre.

P.S Vill passa på att säga grattis till min kära mor OCH min kära kusin Joel, som fyller år imorgon. PUSS på er!

En fredagskväll.

I fredagskväll firade en bunt kollegor av Sara, som ska sluta och återvända hem till Sverige, och testa lyckan där. Vi började på F-Hoone. En restaurang inklämd i ett mörkt industriområde i Kalamaja. Gillade stället supermycket. Skön atmosfär, god mat och billigt. Därefter mötte vi upp två kollegor och hamnade på en turistbar en stund. Innan vi tappra själar, som orkade fortsätta i Tallinn-natten, drog vidare till Levikas (stavningen ?). Levikas är fantastiskt. Var där även i torsdags på post after work, eller något. Hursom. På Levikas är alla välkomna. Och blandningen av människor, så kallade "typer", är varierande. Det är fint. Jag, Klara och Martin satt i ett fönster på övervåningen i flera timmar och kollade på folket. Vi träffade dock våra två kollegor på nedervåningen när vi skulle gå hem och "råkade" bli kvar några timmar till. Professorn bjöd på öl. 6.05 blev vi ombedda att gå därifrån. Då stängde de. Jag hoppade in i en taxi hem (det händer ibland att jag faktiskt åker taxi). Hemma, där Sussi var vaken och gjorde ordning lyx-mackor till frukost åt oss. Fint.

News.

Idag har jag haft en riktigt skön dag. Har haft en välbehövlig ensamstund med espresso och läsning på Must Pudel. Promenerat i Gamla Stan. Och hängt på ett event som heter Tallinn Vintage. Det var alltså någon slags vintagemässa. Det var som en liten del av himlen. Jag njöt. Köpte en klänning och en lång väst med guldhjärtknappar. Därefter gick jag till Pierre's chocolaterie och köpte chokladpraliner till mig och Sussi. Och avslutade på Lindex med att köpa en svart pälsjacka som det var rea på. Kanon. Nu är jag i princip redo för en sibirisk djävulsk vinter.

Lite news. I veckan var folk från kontoren i Köpenhamn och Stockholm här. De skulle ha lite utbildning med oss. Och jag har bland annat blivit erbjuden en ny tjänst. Jag blev ganska förvånad. Lite överrumplad. Trodde bara att jag skulle vara med och arbeta med det, delvis. Alla fall, tjänsten är en heltidstjänst som webfeed koordinator. Det innebär bland annat att ansvara för portal/webfeed, nyhetsbrev etc. Lite redaktörsaktigt. Jag vet inte allt riktigt ännu. Det verkar dock himla kul. Och med ens blev Tallinn ännu roligare. Tyvärr mor, syster, mormor och morfar. Jag är nog inte på hemväg än på ett tag.

Du svepte in som en iskall stormvind.

Tänkte visa bilder på hur det kan se ut en söndag i Tallinn, och hur det kan se ut söndagen efter. Vi börjar med förrförra söndagen. Jag och Susanna fick bege oss ut i ett vinterknasigt Tallinn för att möta upp en ny kollega på flygplatsen. Och sedan, hur det kan se ut en vecka senare. Då snön var som bortblåst med en lätt vindpust som gjorde Tallinn höstligt igen. Eftersom jag älskar hösten så är jag ganska nöjd över det. I söndags tog jag därför en promenad genom staden och dansade omkring i löven i parken, bort mot ryska marknaden på andra sidan staden. Jaama Turg. Avslutade med en Saku-ölu med Sussi och Markus på bästa Must Pudel. Det var två söndagar det. Så lika men ändå så olika. Undrar vad som sker den här söndagen. Imorgon. Jag har lösa idéer i mitt huvud.

Ska uppdatera lite mer senare. Har roliga saker att berätta. Nu ska jag nog dra till havet eller något och leta efter sälar att titta på och fota. Sedan kanske köpa något fint bara för att jag är värd det.