Packa, flytta, städa, packa, flytta.

Mitt liv just nu. I helgen tömde vi min fina lägenhet på Berghult Road. Kanske aldrig mer kommer bo där? Fem fina år har vi haft. Men jag känner att vår kärlek har försvunnit. Jag har tröttnat och vill nog, om jag kommer tillbaka till Örebro, ha en annan lägenhet. Just nu bor jag hos min mor på Ängen bakom Tullis. Jag håller på att flyttstäda min gamla lägenhet, samtidigt som jag måste packa inför flytten. På måndag. Hursom, här kommer lite bilder tagna av min iPhone från den senaste tiden. Eftersom jag inte har förnyat mitt Flickr-konto så får jag ursäkta kvaliten på bilderna, samt hur designen på bloggen ser ut. Den får jag ändra någon regnig dag när jag sitter ensam i Tallinn och tittar ut över takåsarna. Just ja, jag har klippt mig och skaffat en frisyr också. Efter elva månader sen sist jag satt i en frisörstol. Det var med andra ord dags. Bild kommer längst ner i inlägget. Om ni vill se och inte har instagram och redan sett det.

Valters ett-årsdag i början på september. 

Elefanter i Tybble.

En stycken mockaish-espresso grande från espresso house togs med på promenad med Cissy.

 Denna bild togs efter att jag haft en telefonintervju om jobbet i Tallinn och jag var så sjukt jäkla nervös innan.

 Vi flyttade en fredag åt min kusin, som flyttade till Sörbyängen.

 I vår familj, innebär flytt pizza och öl/vin. Så även denna gång.

 En kväll när jag packade mitt liv i lådor och tömde kylskåpet på en guldklimp.

Och när jag åt frukost och "packade" samtidigt som jag tittade och njöt av Doctor Zjivagoooo.

 Fin flytthjälp en dag.

 I lördags då. Stora flyttdagen. Och efter flytt kommer mat... och röpanget.

 Flyttstädning med stil.

 Minnet av en svunnen tid. Kristallishlampan.

Gårdagen, när jag tog en paus i städningen och cyklade till Almby. Drack kaffe på en parkbänk och lekte med Valter i höstsolen.

Och voila, frisyren. Inte så märkvärdigt. En klassisk page. Som jag gillar.

Nu ska jag äta matlåda. Tonfiskgratäng och en morot till efterrätt. Sen ska jag möta upp far i min lägenhet. Han ska tvätta fönster och jag tänkte dammsuga och putsa golvlister och annat skoj.

Puss hej!

Last summer.

Svartvita minnen från en svunnen fransk tid. En vacker sommar. En sommar som doftade äventyr och franskt billigt röpang. Människor jag en gång kände. Blommigt kjoltyg och huvudbonader. Hattar. Les chapeaux. Fniss och franska skratt. Karibisk punsch. Vackra franska män. En nybakad baguette under min arm. Och min gröna cykel som tog mig framåt genom staden i sakta mak. Så himla fint så jag nästan dör lite när jag tänker på det. Så värt.

Mitt FlickrPro account har gått ut. Jag får se om jag förnyar det innan jag åker till Tallinn, eller om jag är snål och kör på gratisversionen och inte laddar upp så mycket bilder. Vi får se. Alla fall. Kameran ska med till Estland, såklart. Och jag hoppas kunna uppdatera den här bloggen med lite kvalitativa inlägg på den tallinska arkitekturen, människor, hundar, vinglas och så vidare. Mindre än två veckor kvar nu och jag är sjukt nervös och lycklig på samma gång. Det mesta av mitt liv har packats ner i lådor och möbler har sålts. Kvar finns en bäddmadrass på ett dammigt golv där jag spenderar mina kvällar och nätter. Känns lite lagom bohemskt att sova på golvet. Har två ljusstakar med stearinljus som spär på den känslan ytterligare och gör så att jag för första gången på länge faktiskt trivs himla bra i min lägenhet. Allt som behövdes var att göra sig av med lite IKEA-möbler. Hursom, nu måste jag bara hitta en lägenhet i Tallinn, klippa mig och skaffa en frisyr, fixa papper och pengar och så måste jag leka en massa med Valter. Sen kan jag flytta härifrån.

Framtidsplaner, drömmar och mål.

Tidigare i somras besökte jag en studie- och yrkesvägledare på stan. Det var ett bra och roligt möte som förhöjde både min självkänsla och mitt självförtroende. Under en timme talade vi om min bakgrund, mina studier och min framtid. Vi talade om drömmar och mål vad gäller utbildning/arbete. Jag fick frågan "har du planer för framtiden?" varpå jag svarade "nej, men det finns idéer." Därefter fick jag skriva ned tre av dessa idéer. Dessa var:

- läsa master i kulturgeografi/forska.

- bo och arbeta utomlands.

- arbeta inom ett företag/organisation i en internationell miljö.

Det är fint att få skriva ned drömmar och mål på ett papper. Det är ännu finare att få bocka av någon av dessa. Som jag får göra nu, snart. Bo och arbeta utomlands. Nu är flygbiljett bokat. Den 1 oktober lyfter jag från Arlanda och efter en resa på hela 55 minuter landar jag i mitt nya hemland. Estland. Tallinn. Jag är pirrig, förväntansfull och skräckslagen. Som livet ska vara med andra ord.

Kryp ut ur skalet och gör något galet.

Det hade legat där någon vecka. En pdf-fil på datorns skrivbord. En utlyst tjänst om att arbeta på Infopaq. Mediebevakningsföretaget. Tjänsten fanns på andra sidan Östersjön. Tallinn. Estland. Jag ville söka. Men jag visste inte om jag vågade. Det var ju i Estland. Inte i Frankrike. Inte i mina drömmars land. Och definitivt inte i ett land med varmare klimat. Men så. På måndagskvällen. Tre timmar innan annonsens deadline. Då slängde jag ihop ett personligt brev och tillsammans med mitt CV kastade jag iväg det. Fort. Innan jag skulle ångra mig. Dagen efter hade jag fått respons. Jag skulle göra ytterligare en intresseanmälan innan ett visst datum. Jag tvekade. Men jag gjorde det. Fick göra arbetsprov och därefter telefonintervju. Och jag fick jobbet. Som skribent på Infopaq. Jag ska flytta utomlands. Till Tallinn. Estland. Totalt tvärtom vad jag alltid drömt om. Totalt tvärtom vad jag tänkt. Men det är faktiskt det som känns så befriande. Att göra något tvärtom. Chockera sig själv och sin omgivning. Va, ska den där fanatiska frankofilen flytta till Estland?? Oui, det ska hon. Och som jag längtar efter att få promenera i min pälsjacka i ett vinterknastrigt Tallinn. Tallinn. Smakar på ordet. 6 timmars bussresa från St. Petersburg. Ryssland. Två timmars bussresa till Riga. Balkans Paris. Men oui, det här blir nog bra. Och blir det dåligt så finns trygga gamla Örebronx kvar och väntar på mig med öppna armar. Och hörrni, folket, ni tar väl båten över och säger hej?

Annars. Jag tar med mig kameran på axeln och det är den här adressen ni ska hänga på om ni vill få små glimtar ur livet från Tallinn.

Höst och 2012.

När de flesta svenskar går och grämer sig över att det snart är höst, på riktigt. Då längtar jag. Hösten är min absoluta favoritårstid. Höstfärger. Les coleurs d'automn. Höstpromenad. Hopp i färgsprakande lövhögar. Regnsmatter. Vattenpölar. Höstkläder. En naken-fobikers dröm. Höstkläderna. Fint. Underbart.

Inför denna höst känns allt väldigt ovisst. Jag vet ingenting. I tre år har jag vetat att jag ska studera. Jag har vetat att inför varje höst får jag sätta min fot på Örebronx Uni i höstskrud. Och jag har älskat det. Varje sekund. Dricka kaffe i höstskimret. Trötta sega föreläsningar. Böcker som ska läsas. Tentor som ska skrivas. Och så vidare. I år vet jag inget. Vad jag kommer göra och vart jag ska ta vägen. Läskigt och samtidigt härligt.

Några saker jag längtar efter nu:

- få tillbaks den där vita fräscha kroppsfärgen.

- dansa omkring bland höstlöven.

- cykla i motvind och hata det.

- drömma mig bort till regnsmatter.

- ha röda läppar varje dag.

- ta fram leopardpälsen.

- ett roligt och inspirerande jobb. Somewhere.

- en ny basker som får smeka mina blonda slitna lockar.

Och...

... höstpicknickar.

Bild knäppt hösten 2011 av Irene Danielsson.

Så kom nu hösten 2012. Komsikomsi. Jag har väntat på dig.

Tybbles bajsande elefanter.

Det är Cirkus i stan. I Tybble. Parc Tarzan. Det går omkring elefanter där och kameler och åsnor och män med vackra kroppar och rufsigt hår. Jag gillar inte Cirkus egentligen. Jag minns inte att jag någonsin gjort det? Men jag gillar djur. De är fina och vackra och kloka. Jag hoppas verkligen Cirkusen behandlar de väl. Men det är kanske inte alla elefanter som får resa till Sverige? Bara det. Vilken grej. Eftersom Valter ÄLSKAR djur så promenerade vi dit en eftermiddag. Han måste ju få se elefanter. Det är så vackra djur. Deras stora Dumbo-Öron och de långa snablarna och så ser det ut som att de ler lite när de kollar mot en. Sådär lite i smyg. Sen bajsar de en jättestor hög som landar i det gröngula gräset i Tybble. Det kommer växa bra till nästa år.

Valter 1 år.

I onsdags, den 5:e september, var det Valters första födelsedag. Ett år har passerat. Tillsammans med världens finaste systerson. Jag har varit moster i ett helt år och ärligt talat. Jag trodde inte jag skulle få sådana moster-känslor. Denna dagen var min mor och jag helt lediga och hängde hemma hos Valter och Sara hela dagen. Vi åt födelsedags-lunch, gick Oset-promenad, öppnade paket, lekte, blåste ballonger, garnerade tårtor och så kunde kalaset börja och tjocka släkten vällde in. Vi grillade korv, öppnade ännu mera paket och åt tårta. Valters första tårtbit. Ja, av det som han inte slängde på golvet eller i mosters hårsvall. Fin hårinpackning. Lite såhär såg dagen ut.