Med armarna kring hans hals men du menade inget alls för allt är en lek för att skydda hjärtat.

Och i den stunden. Insåg jag att allt bara varit en dålig lek, från första stund och sedan gick det bara utför och kraschade. Och det var lika bra det. För hur kunde jag någonsin tro att något som fick mig att må så jävla dåligt kunde vara bra. Och hur kunde jag tro att det var någonting alls. Det var bara ingenting. Och det känns... bra. I think.

Tisdagsvinet.

Ja, och på tisdagar är det ett måste. Enligt Ida och mig. Som gjort det till en kul tradition med tisdagsvin. Idag drog vi även med Emelie och Matilda efter jobbet. Till F-Hoone i Kalamaja där vi åt ostig pasta och drack vin och pratade och fnizzade och så där. Ni vet. Vardagsgos är livsviktigt för att orka med vardagen.

Welcome to the real world.

I lördags - när vi var i Paldiski - tyckte vi det var extra intressant med de övergivna gamla stenhusen som fanns där. Vi gissade på att dessa hus en gång huserat militärer. På den tiden. Idag, är det en lekplats för såna som oss. Dock, inte en helt säker lekplats. Och att vi klarade oss in och ut därifrån utan en skråma - det är helt fantastiskt ju. In tog vi oss alla fall. Jag, Klara, Ida och Martin. Linus stannade utanför och "höll vakt/solade sig".

Vi hittade ett sönderkrossat fönster på bottenvåningen som vi hoppade in genom.



På övervåningen såg det ut lite så här.

Och så såg det ut lite så här.


Och här är jag. Skitskraj för dörrarna började knaka och knarra. Mina tankar gick i banorna kring att en yxmördande estnisk narkoman skulle komma och ha ihjäl oss alla. Men det var nog bara ett sovjetiskt gammalt spöke som busade med oss. Men visst blir man lite som barn igen när ett övergivet "spökhus" uppenbarar sig? Såna där hus som var jätteroliga att vara i när man var liten, fast man visste att man egentligen inte fick. Alla fall. En kul grej. Och nu är jag sugen på att upptäcka alla Tallinns gamla vackra övergivna byggnader. Dock har jag fått höra att de är larmade. Så det kanske är en dum idé?

En aprildag i Paldiski.

I lördags åkte jag tåg. Första gången på ett estniskt tåg. En gemytlig upplevelse. Jag, Ida, Klara, Martin och Linus. Tåget tog oss sakta genom skog och små byar med gulliga namn. Efter en timme nådde vi Paldiski. Vårt mål med resan. Paldiski ligger längs med kusten och är en gammal sovjetisk militärstad som idag är en rätt död plats med miljonprojektslängor med rostiga fasader. Och vackra gamla övergivna stenhus som vi utforskade. Krejzy living, typ. Värt att nämnas är också att vissa scener ur Torsk på Tallinn och Lilja 4-ever spelades in i Paldiski. Under dagens gång träffade vi på söta katter, fotade, promenerade, gick vilse, utforskade gamla övergivna hus och så åt vi en genuin måltid på en genuin estnisk taverna. Bygdens enda restaurang förutom Peetri Pizza. Men en taverna utan mat. Ingen cola. Och till och med ölen var utplockad. "No, we don't have that..." säger hon fem minuter senare. "No we don't have feta salad, but we can make a sallad with chicken..." säger hon efter att jag frågat efter vegetariska alternativ. Det är inte lätt att vara vegetarian i Paldiski. Här kommer lite bilder från dagen.

Avslutar med denna underbara bild på Ida. Den sprider glädje. Och vilken bra helg det varit. Om förra helgen var botten så var denna helg toppen. Återkommer nog med mer bilder från Paldiski. En fotovänlig plats, även för en rutten, men passionerat flitig, fotograf som jag.

En fredagslista.

Jag brukar inte göra sådana här listor. Men hade lite dötid nu innan jag ska iväg och vin-och-kakfrossa för att kicka igång denna helg. Denna listan snodde jag från Isabelle Pedersen.

Hur såg du ut för ett år sedan?
Såhär:

Vad är ditt mest använda ord denna vecka?
Vår. Tror jag sagt att det är vår nu i typ varenda mening. 

Har du någon fobi?
Getingar ju. Extrem getingfobi. 

Vad är det godaste du ätit hittills i veckan?
En liten Kalev marsipanchoklad spring edition jag köpte igår. Annars har jag knappt ätit denna vecka. Inget värt att nämnas alla fall.

Vad är det finaste någon sagt till dig idag?
Åh. Jag har fått fina kommentarer om min röda vårjacka. Annars har folk i veckan sagt flera gånger att jag varit fin. Det är fint sagt. 

När kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
Åh, varje dag denna vecka när jag långpromenerat efter jobbet. Speciellt i onsdags, när jag promenerade efter havet.

Vad tror du kommer bli roligast i helgen?
Helgen börjar ju nu. Hi hi. Tror lördagen kommer bli himla kul. Då ska vi åka på tågutflykt till det mindre glamorösa Estland. Återkommer om det efter helgen.

Vilken är din pepplåt för tillfället?
Har alldeles för många för tillfället. Men. Äckla mig, med Nord & Syd. Ready to go, med Republica. Tears on tape, nya med HIM. Och tusen andra.

Vad har du sysselsatt dig med när du haft dötid i veckan?
Har ofta dötid efter lunch på jobbet, mellan deadlines. Då blir det snack på fb, läsning av bloggar eller långa flummiga kaffepauser med Linn i fikarummet. Annars, har jag promenerat mycket i vårvädret och lyssnat mycket på Håkan Hellström. Och gjort denna lista.

Har du gjort/kommer du att göra något i veckan du inte gjort förr?
Jag ska åka till Paldiski imorgon! Det har jag aldrig någonsin gjort. 

Vad oroar du dig för?
Just nu, väldigt mycket som händer hemma i Sverige som jag inte kan göra någonting åt. Och så oroar jag mig för att det aldrig kommer gå över. Det som gör lite ont.

Vem är den mest kända personen du sett på sista tiden?
Ser säkert kända människor här i Tallinn hela tiden. Bara att jag inte vet att de är kända. Mötte dock nyss en bekant på gatan, som kanske räknas som lite känd i baltländerna. 

Vad har varit mest förvirrande på sista tiden?
Oj, alla känslor som finns inuti.

Har veckan varit bra än så länge?
Veckan började så jävla dåligt. Men har blivit bättre och bättre och idag har mitt humör varit på topp och blev ännu bättre på vägen hem från spårvagnen och jag gick och log för mig själv och skuttade nästan långa gatan fram. Som fredagar alltid ska vara.

Du kanske aldrig når dit du vill nå och du kanske aldrig får den du vill få, men.

Igår promenerade jag till Stroomi strand som ligger i närheten av där jag bor. Snön var borta. Isen hade smält. Jag tog sats. Sprang rakt ut i sanden. Ner mot vattnet. Promenerade i motvind längs med havet. Längs med vågorna som slog in mot Koplibukten. Kände doften av hav. Och började le. Mer och mer ju längre bort jag gick. Tills det tog stopp. Och jag tog mig upp mot strandskogen. Dök in på en liten stig och bara gick och gick tills jag hittade ut igen. Med musik i öronen promenerade jag fort hemåt igen. Valborg. Håkan Hellströms nya. Den är perfekt. Vårlåtsromantik som får en att gråta och skratta. Samtidigt. Ett lyckorus gick genom kroppen på mig. Och att promenera längs med havet är det perfekta sättet för att få fart på lyckohormonerna. Ut med ilskan. Bort med irritationen som funnits där. Och jag känner mig nu gladare än på länge. Och jag insåg, att de senaste två månaderna har jag inte varit helt och hållet glad. Jag har pendlat mellan att vara glad och ledsen och arg och irriterad. Och det är ju inte jag. Egentligen. Och den långa kalla vintern har inte hjälpt till. Men nu börjar jag så smått känna mig som mig igen. Det här kommer ta en tid. Och det här kommer att kännas. Men åh, jag mår så mycket bättre redan.

Vårtecken i Tallinn.

Nu har det äntligen blivit vår här också. Det luktar vår. Det luktar bajs. Vårdoften nummer ett. Det skymtar fram gräs och marken är geggig. När elbussarna rusar förbi skvätter de ner sura pälsklädda baltdamer med lera. Det är kul att se och det till och med får mig att le trots att jag är rätt nedstämd. Efter jobbet igår gick jag en rejäl omväg hem. Ner mot hamnen, efter havet en bit och förbi Patarei - det gamla fängelset. Promenerade kulturkilometern mot Kalamajaparken och sedan vidare mot Kopli. Ett helt annat Tallinn. Men det har sin charm. Det är slitet. Fult. Fattigt. Men byggnaderna. Byggnaderna är magiska. På ett trasigt sätt. Så som jag gillar. Defekt perfekt. Därefter promenerade jag vidare hem till min sida om järnvägen. Trähuskåkar och äppelträdgårdar blandat med sönderflagade stenhus som en gång i tiden måste varit väldigt vackra.

Ja, äntligen är våren här och det bästa Tallinn visar sig igen. Jag ser saker jag inte sett förut. Sådant som gömt sig under snö och is i flera flera månader. Det är fint när det väl blir vår efter en alldeles för lång vinter. Och här i Tallinn, är vårtecknen inte bara att det luktar bajs. Risken att trampa på en kanyl ökar avsevärt. Tallinn - inte som Stockholm. Men. Tack för det.