Nu har det äntligen blivit vår här också. Det luktar vår. Det luktar bajs. Vårdoften nummer ett. Det skymtar fram gräs och marken är geggig. När elbussarna rusar förbi skvätter de ner sura pälsklädda baltdamer med lera. Det är kul att se och det till och med får mig att le trots att jag är rätt nedstämd. Efter jobbet igår gick jag en rejäl omväg hem. Ner mot hamnen, efter havet en bit och förbi Patarei - det gamla fängelset. Promenerade kulturkilometern mot Kalamajaparken och sedan vidare mot Kopli. Ett helt annat Tallinn. Men det har sin charm. Det är slitet. Fult. Fattigt. Men byggnaderna. Byggnaderna är magiska. På ett trasigt sätt. Så som jag gillar. Defekt perfekt. Därefter promenerade jag vidare hem till min sida om järnvägen. Trähuskåkar och äppelträdgårdar blandat med sönderflagade stenhus som en gång i tiden måste varit väldigt vackra.
Ja, äntligen är våren här och det bästa Tallinn visar sig igen. Jag ser saker jag inte sett förut. Sådant som gömt sig under snö och is i flera flera månader. Det är fint när det väl blir vår efter en alldeles för lång vinter. Och här i Tallinn, är vårtecknen inte bara att det luktar bajs. Risken att trampa på en kanyl ökar avsevärt. Tallinn - inte som Stockholm. Men. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar