Ett steg framåt, ett steg bakåt.

Lördag vaknade Tallinn upp till solsken och fågelkvitter. Smältande istappar. Och vårkänslor i luften. Mitt fina Pengulinn var inbäddat i snö och isiga gator som sakta smälte under en. Trähuskåkarnas slitna fasader fick liv i vårsolen. Det var kallt. Men solen värmde ens frusna händer. Men så plötsligt. Pang-Pang. Några timmar senare har baltkylan tagit ett strypgrepp om Tallinn. Snön föll över Pengulinns takåsar. Blåsten fick den att yra omkring. Där jag stod och väntade på bussen. För Ida och jag styrde upp en spontan girls night out denna snöstormslördag. Perfekt väder för röpang och "tjejsnack". Vi kom dock aldrig utanför Ida's mintblå port i gamla stan. Vi satt på golvet, delade två flaskor röpang, pratade, fnizzade, åt godis och lyssnade på Kylie Minouge och Madonna. Och vi blev fulla. Och klockan blev mycket. Och det blev lite för mycket vin. Men ibland behöver vi lite för mycket vin. För att det är kul och för att vi är värda det.

28.

Idag fyllde jag år. Dagen började med att jag ramlade i den isiga stentrappan när jag skulle gå till bussen imorse. Det gick i slowmotion och jag hann tänka; this is it. Nu dör jag. Jag klarade mig dock med skrubbsår på händerna. På jobbet blev folk glada över mina kakverk. De glupska koddarna var nog mest glada. Och av dem fick jag det här fina grattis-meddelandet. Koddarna är analys/kodningen på andra sidan väggen om oss, redaktionen. Larmarna kom in och gav mig kramar och åt kakor och ville sjunga men det ville inte jag. Och sådär. Fint att fylla år ibland. Folk är extra fina.

Och i min brevlåda har jag fått det här kortet. Från Mormor och Morfar som inte vill att jag ska glömma Sverige.

Dagen har dock varit ganska långtråkig. Jag har haft extremt lugnt idag. De flesta av oss hade det. Det blev en del dötid och snicksnack. Och sista timmen höll jag på att dö, av tristess och av den tropiska värmen som är på kontoret. Räddningen blev en "födelsedagspresent" från koddarna (igen!). En isglass. Twister. Okej. Nu vet jag att typ någon skulle köpa glass till de hårt arbetande koddarna och råkade köpa en för mycket. Den fick jag. Men ändå. Jag blev glad. Piggnade till. Packade ihop mitt pick och pack och drog med spårisen till gamla stan. Mötte upp Ida...

... och vi begav oss till Fankadelik. Fankadelik är en av gamla stans finare vintagebutiker och där kan en hitta allt möjligt kul. Fint. Vackert. Ballt. Roligt. Osv. Den här klänningen till exempel. Dyr. Men urtjusig. Jag shoppade två saker. En blåvitprickig blus och en leopardkjol. Leopardkjolen var dock tänkt till en kvinna med världens minsta midja och vi var tvungna att vara två för att få igen dragkedjan. Men skam den som ger sig. Den satt som ett smäck sen. Nu får jag bara inte gå upp i vikt...

Därefter bjöd Ida mig på födelsedagsmiddag på Josephine.

Voila, vintage-fynden. 40 euro. Inte ens en fyrahundralapp liksom. Kjolen ska jag nog ha nästa helg. Då Ida och jag planerat att ha födelsedagsfest för oss båda. När alla har fått lön och så. Denna helg får bli LUGN. Eller ja, det blir en BDAW imorgon. BirthDayAfterWork. Vad annars göra en fredag, än att köra AW? Det har blivit så sedan "danskarna" intog kontoret. Fredags-AW varje fredag. Jag gillar det.

Det var min födelsedag 2013. Ett år kvar. Till 29. Det går för fort. Livet. Alldeles för fort.

Kryckan bakar.

Hej. Jag bakar ikväll. Det gjorde jag igår kväll också. Egentligen borde jag kanske vara ute och dricka vin och glömma att jag fyller så mycket som 28 år imorgon. 28. Jäkla. År. Det kan man inte tro när man ser mig. Jag ser inte ut att vara en dag över 20 (?!) och jag är ung i sinnet och minnet. Jag antar att jag brås på min mor. Och min moster. Vuxna fast oerhört barnsliga ibland. Nu sitter jag här och slickar rent bunken. Det bästa med att baka. Ikväll har jag gjort en chokladbollskaka. Igår gjorde jag snickers. Jag har ingen ugn i min lilla köksvrå så det får bli simpla bakverk. Inga franska frestelser den här gången. Och nej, jag ska inte äta upp allt själv. Jag ska bjuda mina kära kollegor på jobbet. Ge dem en extra dos kärlek på deras sista gråa februaridag 2013. Ja, happy födelsedag imorgon till mig själv. Det är torsdag. Nedförsbacke hela vägen mot helgen. Det gillar vi.

Och inga stjärnor lyser och hela staden fryser.

Nu är det snart vår,

jag liksom känner det i mina tår.

Det typ spritter i hela kroppen,

när jag får sätta min basker på knoppen.

Jag promenerar vackra trähusgatan fram,

jag ler och tycker att livet inte är fy skam.

När februarisolen får snön att droppa från taken,

 jag halkar i pölen… och blir blöt om baken.

Årets första dikt om våren, voila. Dålig kvalité. Men det är det bästa jag har att komma med för tillfället. Promenerade hem från staden idag. Såg solnedgången gå ner över Tallinns trähuskåkar. Det var fint. Men det är kallt. Och det ska bli svinkallt. Det säger alla prognoser. Jag hoppas de har fel. För jag vill bara en sak just nu: VÅREN. Omstart. Nystart. Dags att klippa sig och skaffa frisyr och dansa vidare. Nu ska jag se klart på The perks of being a wallflower. Fin film. Sen ska jag sova bort huvudvärken. Ögoninflammationen. Förkylningen. Bye bye ya all. 

Vive l'Estonia.

Idag var det ju Estlands självständighetsdag. Eftersom jag började må bättre och solen sken över Tallinn denna fina dag, så hakade jag på när Ammar frågade om jag ville se hur Tallinn firar denna dag. Med kameran över axeln lunkade jag till bussen och på vägen dit möttes jag av Estlands flagga. Överallt. Alla husen i mitt område flaggade denna dag. Och barn gick med små vimplar och sjöng estniska sånger. På bussen såg jag tanter och gubbar, tanterna i finaste pälsen och gubbarna i finrocken och hatten. Är det fest så är det. Ikväll blir nog många baltbarn gjorda... Säger Ammar. Jo, så är det säkert. Precis som svenskar släpper till lite extra på midsommar. Lite så här såg alla fall eftermiddagen ut.


Min lilla kvartersbutik på hörnet. Där det även finns en liten sunkig bar och hostel.

När jag klev av bussen vid Frihetstorget möttes jag av en militärparad. Folk applåderade och vinkade. Ungefär som svenskar gör med kung Calle och familj.

Mötte upp Ammar på Reval. Åt en estnisk marsipankaka dagen till ära.

Dagens outfit går till snubben med de fina pyjamasbyxorna. #street fashion Tallinn

Vi drog oss därefter till Kadriorg och HAVET. Det var så här fint denna dag. Men jävligt kallt.



Så kallt att jag till slut inte hade känsel i mina tår och började längta hem till min brasa...

Drog hem. Och jag slängde ihop en sojafärssås med en touch av röpang jag hade över från i torsdags. Fy fan vad bra jag börjar bli på att vara vegetarian. Ett inlägg om dess fördelar och varför det är så fantastiskt bra kanske kommer en dag. Nu ska jag njuta av ett glas röpang och lyssna på Nirvana och ladda om batterierna till morgondagen. Jobb igen. Ny vecka. Födelsedag. Suck. Jag undanber mig alla kommentarer om att min klocka tickar. JAG HAR INGEN KLOCKA. Jag kör mitt race. Och i min värld finns inga klockor. Ti hi.

Heja Estland.

Tidig söndagsmorgon. Det är den 24 februari. Estlands självständighetsdag. Just denna dag skiner solen från en klarblå. För första gången på nästan en månad. Jag kokar vatten till mitt snabbkaffe. Brer en macka. Sätter mig i min fåtölj på loftet. Tittar ut genom fönstret. Dricker kaffet ur min fula Fergie hjärta Andrew kaffekopp. Lyssnar på fågelsången i äppelträden. Och ser den bländande vårsolen leka på trähuskåkarnas takåsar. Fin dag. Synd att den ska förstöras av förkylning och ögoninflammation. Jag som ville se militärparaden genom staden. Istället tänder jag ett estniskt-färgat ljus och viftar lite lätt med min nyinköpta estniska flaggstång. Heja Estland. Bara för att det är din dag idag så ska jag lista fem saker jag tycker om med dig.

1. Estniska vitlöksbröd (NOMNOM)
2. Ostbullar. De där bullformade bröden indränkta med ost. Flottigt och gott.
3.  TALLINN. Bra stad.
4. Saku. God öl. Billig öl.
5. Den väl fungerande kollektivtrafiken. Det går och det går i tid och dessutom med svingamla bussar/trolleys/trams. Oavsett väder.

Anna Karenina.

Rysk dekadens och drama. Precis vad jag behövde igår, den grå tisdagen. Gick på bio med Sussi och Ida. Åt karamellkungen och dreglade efter Wronski (MUSTASCHEN!!) och suktade efter Anna Kareninas pärlhalsband och pälsar. Ah, det är ljuvt att gå på bio i Tallinn. Så billigt att det känns som att det är gratis. På köpet får man undertexterna serverade både på estniska och ryska. Bara det. På tal om estniska. Bra för mig som försöker lära mig detta sjukt svåra men ROLIGA språk. Det går sådär. Har inte riktigt börjat. Men fick idag beröm för mitt uttal. JAH. Nöjd. Fnizz fnizz.