Vive l'Estonia.

Idag var det ju Estlands självständighetsdag. Eftersom jag började må bättre och solen sken över Tallinn denna fina dag, så hakade jag på när Ammar frågade om jag ville se hur Tallinn firar denna dag. Med kameran över axeln lunkade jag till bussen och på vägen dit möttes jag av Estlands flagga. Överallt. Alla husen i mitt område flaggade denna dag. Och barn gick med små vimplar och sjöng estniska sånger. På bussen såg jag tanter och gubbar, tanterna i finaste pälsen och gubbarna i finrocken och hatten. Är det fest så är det. Ikväll blir nog många baltbarn gjorda... Säger Ammar. Jo, så är det säkert. Precis som svenskar släpper till lite extra på midsommar. Lite så här såg alla fall eftermiddagen ut.


Min lilla kvartersbutik på hörnet. Där det även finns en liten sunkig bar och hostel.

När jag klev av bussen vid Frihetstorget möttes jag av en militärparad. Folk applåderade och vinkade. Ungefär som svenskar gör med kung Calle och familj.

Mötte upp Ammar på Reval. Åt en estnisk marsipankaka dagen till ära.

Dagens outfit går till snubben med de fina pyjamasbyxorna. #street fashion Tallinn

Vi drog oss därefter till Kadriorg och HAVET. Det var så här fint denna dag. Men jävligt kallt.



Så kallt att jag till slut inte hade känsel i mina tår och började längta hem till min brasa...

Drog hem. Och jag slängde ihop en sojafärssås med en touch av röpang jag hade över från i torsdags. Fy fan vad bra jag börjar bli på att vara vegetarian. Ett inlägg om dess fördelar och varför det är så fantastiskt bra kanske kommer en dag. Nu ska jag njuta av ett glas röpang och lyssna på Nirvana och ladda om batterierna till morgondagen. Jobb igen. Ny vecka. Födelsedag. Suck. Jag undanber mig alla kommentarer om att min klocka tickar. JAG HAR INGEN KLOCKA. Jag kör mitt race. Och i min värld finns inga klockor. Ti hi.