Och inga stjärnor lyser och hela staden fryser.

Nu är det snart vår,

jag liksom känner det i mina tår.

Det typ spritter i hela kroppen,

när jag får sätta min basker på knoppen.

Jag promenerar vackra trähusgatan fram,

jag ler och tycker att livet inte är fy skam.

När februarisolen får snön att droppa från taken,

 jag halkar i pölen… och blir blöt om baken.

Årets första dikt om våren, voila. Dålig kvalité. Men det är det bästa jag har att komma med för tillfället. Promenerade hem från staden idag. Såg solnedgången gå ner över Tallinns trähuskåkar. Det var fint. Men det är kallt. Och det ska bli svinkallt. Det säger alla prognoser. Jag hoppas de har fel. För jag vill bara en sak just nu: VÅREN. Omstart. Nystart. Dags att klippa sig och skaffa frisyr och dansa vidare. Nu ska jag se klart på The perks of being a wallflower. Fin film. Sen ska jag sova bort huvudvärken. Ögoninflammationen. Förkylningen. Bye bye ya all.