Dagdrömmerier.

Idag satt jag och Cissi på hennes balkong/veranda, och såg ut över takåsarna i Almby och vinden som rufsade om i de sommargröna trädkronorna utanför. Vi åt Cissis hembakta goda bullar och drack ur kaffekopp efter kaffekopp. Vi satt i flera timmar och pratade om allt och inget. Familjehemligheter, vår nuvarande livssituation, arbetsmöjligheter, drömmar, resor, och jag suckade över att jag troligen aldrig kommer hitta min franska man med mörka lockar och mustasch och snea leende. Ena sekunden var vi gravallvarliga och ledsna över att vi inte har något arbete och inga pengar på banken. Andra sekunden fnissade vi och skrattade klingande över våra patetiska liv och livsdrömmar. Vi talade om att skriva en bok. Men vi vet inte om vad. Men det är något jag en dag ska göra. Skriva en bok.

Mitt i alla mina drömmar har den tanken funnits i många år. Mellan drömmarna om att driva ett bed&breakfast på en gammal vingård på franska landsbygden, och att bo i en sprudlande spansk stad bakom ett par färgglada fönsterluckor, och att leva i en liten grekisk fiskeby tillsammans med en grekisk karl med redigt skägg som är ute på havet hela dagarna i sin färgglada lilla fiskebåt. Det var bara några av alla drömmar som florerat i mina tankar. Men mitt i alla dessa drömmar har tankarna funnits om att en dag skriva en bok. I mina drömmar skriver jag min bok helst i en dammig parisisk vindsvåning. Vid ett litet kantstött köksbord och i skenet av ett stearinljus. Utanför dunkar regndropparna på fönstret. Men det överröstas nästan av Edit Piaf's gyllene stämma från den gamla ringrostiga skivspelaren. Och just då. Min vackra franska karl kommer hem genomblöt och kysser mig på kinden och säger: "cherie, jag köpte med mig röpang och croissanter till kvällsmat!" Och ungefär där vaknar jag upp ur min dagdröm av timern på min iPhone som vill berätta för mig att tvätten är klar.