Det hade legat där någon vecka. En pdf-fil på datorns skrivbord. En utlyst tjänst om att arbeta på Infopaq. Mediebevakningsföretaget. Tjänsten fanns på andra sidan Östersjön. Tallinn. Estland. Jag ville söka. Men jag visste inte om jag vågade. Det var ju i Estland. Inte i Frankrike. Inte i mina drömmars land. Och definitivt inte i ett land med varmare klimat. Men så. På måndagskvällen. Tre timmar innan annonsens deadline. Då slängde jag ihop ett personligt brev och tillsammans med mitt CV kastade jag iväg det. Fort. Innan jag skulle ångra mig. Dagen efter hade jag fått respons. Jag skulle göra ytterligare en intresseanmälan innan ett visst datum. Jag tvekade. Men jag gjorde det. Fick göra arbetsprov och därefter telefonintervju. Och jag fick jobbet. Som skribent på Infopaq. Jag ska flytta utomlands. Till Tallinn. Estland. Totalt tvärtom vad jag alltid drömt om. Totalt tvärtom vad jag tänkt. Men det är faktiskt det som känns så befriande. Att göra något tvärtom. Chockera sig själv och sin omgivning. Va, ska den där fanatiska frankofilen flytta till Estland?? Oui, det ska hon. Och som jag längtar efter att få promenera i min pälsjacka i ett vinterknastrigt Tallinn. Tallinn. Smakar på ordet. 6 timmars bussresa från St. Petersburg. Ryssland. Två timmars bussresa till Riga. Balkans Paris. Men oui, det här blir nog bra. Och blir det dåligt så finns trygga gamla Örebronx kvar och väntar på mig med öppna armar. Och hörrni, folket, ni tar väl båten över och säger hej?
Annars. Jag tar med mig kameran på axeln och det är den här adressen ni ska hänga på om ni vill få små glimtar ur livet från Tallinn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar