Höst och 2012.

När de flesta svenskar går och grämer sig över att det snart är höst, på riktigt. Då längtar jag. Hösten är min absoluta favoritårstid. Höstfärger. Les coleurs d'automn. Höstpromenad. Hopp i färgsprakande lövhögar. Regnsmatter. Vattenpölar. Höstkläder. En naken-fobikers dröm. Höstkläderna. Fint. Underbart.

Inför denna höst känns allt väldigt ovisst. Jag vet ingenting. I tre år har jag vetat att jag ska studera. Jag har vetat att inför varje höst får jag sätta min fot på Örebronx Uni i höstskrud. Och jag har älskat det. Varje sekund. Dricka kaffe i höstskimret. Trötta sega föreläsningar. Böcker som ska läsas. Tentor som ska skrivas. Och så vidare. I år vet jag inget. Vad jag kommer göra och vart jag ska ta vägen. Läskigt och samtidigt härligt.

Några saker jag längtar efter nu:

- få tillbaks den där vita fräscha kroppsfärgen.

- dansa omkring bland höstlöven.

- cykla i motvind och hata det.

- drömma mig bort till regnsmatter.

- ha röda läppar varje dag.

- ta fram leopardpälsen.

- ett roligt och inspirerande jobb. Somewhere.

- en ny basker som får smeka mina blonda slitna lockar.

Och...

... höstpicknickar.

Bild knäppt hösten 2011 av Irene Danielsson.

Så kom nu hösten 2012. Komsikomsi. Jag har väntat på dig.