Irre in da bronx.

Woooohh. Förra onsdagen förra veckan kom Irre till stan för att hälsa på/skriva tentor. Det var första gången jag träffade henne sen januari. Tiden går liksom. Fort. Vädret var toppen för en gångs skull och när vi inte satt vid mitt köksbord och tentaplugga/sökte jobb, så låg vi i solen i min trädgård. Irene läste om statsvetenskapliga anekdoter. Jag läste "tantsnusk".
 Fredagen gick vi upp på stan och hängde på Lilla bronxen. Irre bjöd på staro-öl och var fabulös. Och försökte knäppa någorlunda bra bilder på mig. Men jag pratade tydligen om något väldigt viktigt.


Sen mötte vi upp Cissi som kom direkt from the office och var kontors-chica. Vi besökte systemet för lite inköp av vin och öl till helgen. Det är något speciellt med de lila små påsarna. Jag blir lite svensk-gosig av dem. De finns liksom inte i Frankrike. I Frankrike ser man aldrig på stan när det är fredag och folk tagit helg. Tokigt.
Sen mötte vi upp Lisa på Järntorget. Hon kom med tåget från Motala och skulle också bosätta sig hos mig ett tag. Irre bamsekramade henne.

Vi drog till Saigon och köpte mat på låda. Slog oss ner vid första bästa park/grönyta och åt och larvade oss.

Vi promenerade hem genom Söderlugnet till min gata. Här är Irre i flower power på Södra Stigen på väg mot fin-fina Berghult Road.

Väl hemma i min franska ambassadlägenhet tog vi det lugnt i salongen. Småmyste med lite vin och öl och bara gjorde ingenting bland kuddar och klädeshögar och Eiffeltorn och obäddade sängar.
Mitt favorit-vin, Le Bistro. Hyfsat pris, ekologiskt, franskt, fin flaska och dessutom gott. Allt jag begär. Resten av helgen skedde saker som gå på stan och kolla romantisk cheezy film alla fyra på rad i min soffa. Lördagens afton gjorde vi oss vackra och hoppade på en buss till en annan del av stan. Norr. Där väntade Johan och Diana och det blev öl och vin och prat om världen, världens bästaste Mustafa's kebap i Berlin, dans till gamla fina musikvideos från underbara 90-talet och en liten sväng till Pitchers för öl-häng. Det var även denna kväll jag upptäckte det vackra med #-tags på Instagram. #enkulstund. Jag har länge stört mig på alla som överdoserar dessa på insta. Nu ville jag testa på denna dåliga trend. Och vet ni vad? Att överdosera #-tags är likamed att inte ha ett liv. Det tar sån fruktansvärt tid och är bara jobbigt och tråkigt och ja, tråkigt. Enligt mig. Så. Allt som allt. Några himla fina dagar med några av de där jag alltid kommer förknippa den underbara universitets-tiden med. Hi hi hi.