En av alla de drömmar jag bär omkring på

Drömmar. De är underbara. Och då menar jag inte de där mardrömmarna en har ibland. Utan de drömmar en får bestämma helt själv. Över sitt liv. Jag drömmer ofta. Ofta för mig själv när jag är uttråkad. Eller tillsammans med någon. För några somrar sedan satt jag och Johanna i hennes röda kök på Gamla Gatan. Vi tömde vinglas efter vinglas. Det ena mer välfyllt än det andra. Det var vår box-sommar. Det var sommaren efter min operation och sjukskrivning och jag var gladare och mer livstörstande än någonsin. Det var sommaren efter Johannas Asien-resa och hon var nybliven singel. Och tillsammans, drack vi vin och lekte om nätterna. Och drömde. Om det där Bed&Breakfeast på en vingård på franska landsbygden. Vårt Bed&Breakfeast. Det skulle bli så bra. Vi skulle ha så kul. Dricka vin när vi ville. Jobba med något vi tyckte om. Träffa fransmän. Och allt det där. Fyra år senare är det återigen sommar. Jag befinner mig i Tallinn och sysslar fortfarande med vinglastömning om nätterna. Johanna bor på en gård på landet med karl och tre barn. Så olika liv. Och den där drömmen får nog vänta. Men jag har ju andra drömmar. En ny har lekt i min hjärna på sista tiden. Och för var dag som går, blir jag mer och mer sugen på att faktiskt, den här gången, ta tag i drömmen och uppleva den. Även om det går åt helvetet. Men sånt är ju livet. Det går åt helvetet ibland. Rätt ofta. Men för varje helvete en går igenom får en uppleva den där känslan när en vaknar till liv igen. När en inte ens minns det där helvetet och helvetet bara kan dra åt just, helvetet. Hursom, ni får veta om denna dröm går i uppfyllelse, när den gör det. Vill inte att drömmen ska bli stulen. Den är rätt bra liksom.