Pelgulinn - en gömd pärla

Pelgulinn - eller Pengulinn - som jag oftast säger. Vet inte vad som är rätt eller vad som är fel. Det är alla fall en stadsdel i Pöhja-Tallinn (Norra Tallinn). Det ligger bakom Vanalinns (gamla stan) murar och är ett område med trähus från 1920-1930-talet någongång. Då det byggdes för arbetare som arbetade med järnvägen i området, samt övrig industri. Innan det - typish slutet av 1800-talet - så var det - enligt wiki - ett område för kriminella som "gömde sig". A hiding place (hihi - ett hiding-ställe). Därför fick området namnet Pelgulinn, som betyer just det.

Och det är här jag huserar - gömmer mig. I det ljusrosa trähuset på bilden ovan. Fönstret högs upp i mitten - där bor jag. En kväll när vårsolen var så där magiskt fin tog jag med kameran ut på promenad, bland Pelgulinns trähuskåkar och trasiga fasader. Så här kommer lite bilder från gatorna där jag bor.

Här har vi min gata - Öle. Tror det betyder halm, eller något. Halmgatan, alltså.

En ganska typisk sliten dörr - med en fin postskylt.

Oh här är en ganska typisk dörr för ett trähus i Tallinn. Färgglad och vackert smyckad. Älskar det.

Annat som är typiskt här är dessa fina tak vid dörrporten. Så himla fint ju.

Vill-ha-varning på den fina bussen. Tänk att luffa runt Baltikum i denna där.

Här är Telliskivi. En lång gata som förbinder Pelgulinn med Kalamaja, de två trähusstadsdelarna som delas av den gamla järnvägen. Jag älskar Telliskivi. Inte bara för att namnet klingar så underbart - utan för den tar mig på några minuter till Kalamaja (min absoluta favoritstadsdel) - samt några av mina favoritrestauranger, caféer och butiker. Och för att inte glömma - industribetongen mitt i allt.

Härjapea - min busshållplats. Där jag hängt varje morgon de senaste morgnarna. Tills nu, när det blivit lite varmare, har jag börjat promenera tio minuter till Kalamaja och tar spårvagnen därifrån. Därför att spårvagn är mysigare och då slipper jag bussbytet på stan. Fint.

Något jag gillar i Pelgulinn - förutom alla fina färgglada trähuskåkar - är alla fina färgglada staket. Det är så fint att det är så mixat - liksom omatchat.


Och det var alltså delar av mitt Pelgulinn. En liten äkta pärla dit få turister hittar. Och jag är så himla glad över att jag bor här. Även om jag helst ville bo i gamla stan eller Kalamaja först, så är jag nu himla nöjd. Kalamaja och Pelgulinn är ju goda grannar och i Pelgulinn har jag närmre till stranden, samtidigt som jag har Kalamajas utbud av folkliv och bra saker bakom knuten. Gamla stan är inte långt borta heller. Den värsta centrumhetsen med alla bländande skyskrapor är en liten bit bort, men där hänger jag ändå inte så ofta. Så Pelgulinn, mon cherry pie. Vi får nog trevligt i sommar. Du och jag och vi.