HIM - Wicked game.

I lördags natt åkte jag tillbaka i tiden. Till gymnasieåldern. Tidigt 2000-talish. Då jag i princip levde på HIM:s musik. Jag sparade ihop mina slantar för att kunna köpa deras skivor. Lina och jag tokdansade till dem. Vi var helt nerkärade i Ville Valo. Och sommaren när vi fyllt 18 packade vi våra väskor och ett tält och for till Arvikafestivalen. Där vi först stod med våra långa vänner nästan längst fram på HIM. Tills vi insåg att vi aldrig skulle kunna se något där och att vi på köpet skulle bli nedtrampade. Vi backade lite och hittade några schyssta funktionärer som bjöd upp oss på deras stora vagn där vi hade perfekt utsikt och tokdansade konserten igenom. Sommarens finaste stund. Troligtvis. Så när det i lördags spelades Wicked game på dansgolvet, blev jag återigen tonårs-Kryckan och tokdansade överlyckligt. Vad hände, när slutade jag lyssna på HIM egentligen? Hursom, jag har återupptäckt dem och sedan i lördags har de spelats varmt på min spotify. För skivorna ligger nog uppslängda på min mors vind någonstans. Tillsammans med Millencollin och Courtney Love och så. Åh vad jag ibland vill vara 18-ish igen. Så HIM, fan vad jag saknat er. Ville Valo liksom, mon dieu.