Tallinn har blivit kallt. Iskallt. En rysk bister kyla har slagit klorna om staden. Och om mig. Men idag gav jag mig envist ut. Solen sken över Tallinn från en klarblå. Det gav värme. Och hopp. Jag tog spårvagnen genom staden bort till Kadriorg. Det vackra området med fina gator och trähus och den där fantastiska parken. Där var jag omringad av människor. Pulkaåkare. Gubbar på vingliga skidor. Hundar som lekte i snön. Människor log. Esterna i parken log. Jag log. Det gör man normalt inte i Estland. Men idag. Idag var en sådan dag då det spritter i kroppen av energi och leendet dansar på läpparna. Jag promenerade vidare. Mot havet. Där var det ännu kallare. Mina tår var stelfrusna. Fingrarna med. Jag gick på isen. Kollade på svanarna. Människorna. Viking Line färjan som gled in mot hamnen. Jag gick vidare. In mot gamla stan. Till Kohvik Sinilind. Åt jättegod gnocchi. Drack espresso. Lyssnade på musik. Njöt av värmen. Innan jag begav mig hemåt igen. Mot skithuset på Leete. Bra dag. Skön. Energigivande. Det behövdes efter gårdagens håglöshet. Som dock byttes mot gladhet efter att jag drog in till stan på en spontan "ta ett glas vin" med några av de nya kollegorna, "danskarna". I Tallinn betyder dock ett glas vin alltid minst tre. Såklart även denna gång. Träffade dessutom på några fler kollegor som var ute i vimlet denna kyliga lördag. Det slutade med en tur till Levikas. Bästa sunkstället i Tallinn. Lite mer vin. Avslutade natten med att träffa på grannen på våningen under. Fick höra att jag var för snygg för att vara svensk och att jag hade för lite rynkor för att vara hela 27 år gammal. Schysst. Komplimanger, keep hit me with them.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar