Happy new year, så var det.

Jag har två högtider jag finner fruktansvärt överskattade. Nyår och midsommar. Det blir aldrig bra för mig. Om jag inte sitter hemma för mig själv. Det är något med dessa två dagar på året. Det kan vara allt från för mycket bastubad och champagne, till att få sova ensam och övergiven i okänt pars gillestuga i Bjursås, Dalarna. Att jag ens överlever ibland. Men äventyr. En del av livet. Antar jag. Därför har jag de senaste åren inte brytt mig om vad jag gör på dessa dagar. Men oftast inget särskilt.

Men i år, eller 2012, bjöd jag in till simpelt häng i min lilla lya här i Tallinn. Det kan ju inte hända något då. Bara dricka vin, skåla på tolvslaget och så in till stan och gå på party-party. Vad hände? Jo, någon hände. En väns vän som jag aldrig tidigare träffat blev för full. Alldeles för full. Och för ogentille. Och när han låg och spydde på mitt golv innan taxin kom ville jag bara börja grina. När vi försökte få ut honom ur huset och han spydde ner hela trapphuset. Då ville jag storböla och jag var skogstokig. Jag har aldrig varit med om något liknande. Och då är jag (av alla människor ja) den som suttit och hållt upp kompisars hår på toaletten på krogen alldeles för många gånger. Men det var inte slut i trapphuset. Efter att min vän fått ut den ogentilla herren, drog jag, Sussi och Alex in till stan. I tron att allt var lugnt. Dock inte.

Nyårsdagens kväll möter jag mina grannar som berättar om hur den ogentilla herren, som varit gäst hos mig och Sussi, varit där igen och, milt sagt, stört mina grannar och spytt ner deras rum. Så jag tillbringade hela nyårsdagens afton med att be mina grannar tusen gånger om ursäkt för hur denna herre betedde sig. Jag var fruktansvärt sur, irriterad och arg igår. Och jag/vi väntar nu på att få höra från fastighetsägaren. Som fick komma hit under natten för att ordna allt. Och det är vi som kommer få ut för det här. För att det var vår gäst. Och vi känner inte ens snubben. Det suger.

För att göra detta inlägg lite mindre bittert och surt. Efter att vi övriga tre kom in till stan, hamnade vi av en slump på ett skönt ställe vi aldrig tidigare vart på. You get what you pay for. Och det var dyrt, men bra. Och vi drack öl och dansade och jag var glad igen. Nyårsnatten slutade alltså ändå lyckligt. Ja förutom när jag halkade omkull tidigt på morgonen och druttade på ändan. Det var isgata. Idag har jag blåmärken och en svullen hand. Men det är ju ingenting jämfört med tidigare nyårsaftnar. Så slutet gott, allting gott. Jag har lite smått börjat skratta åt det. Om ett år kommer jag troligtvis asgarva när jag tänker på detta nyår. Hi hi.


Fina Sussi och jag skålade och var glada på tolvslaget alla fall.

Party-haket vi hamnade på senare under natten.

Morsan och Puppy, mina fina partners in crime.

Och ute på promenad genom ett sömnigt och bitande kallt Tallinn på nyårsdagen. Jag och min cola.

Det var nyåret det. Det kan det bara bli bättre nu. Jag ska faktiskt ta tag i boende-frågan och mejla om en fabulös lägenhet jag hittat i gamla stan. Vi kallar den för talibangrottan. Där vill jag bo. Ska kika om det finns fler passande lägenheter. Bara det är hyfsat centralt och hyfsat billigt. Och så är eventuellt en nyårskrönika på g. Eller inte. Vi får se. Ska berätta om julen i Sverige också. Någon dag. Ah just det, idag har jag dessutom registrerat mig som boende i Tallinn och nästa vecka kan jag fixa ett estniskt id-kort. Det var på tiden nu.

Kyss /
Kryckan