Lucka 10: spårvagnarna.

Bakom julkalenderlucka nummer 10: spårvagnarna i Tallinn.

Det är fortfarande så fascinerande. Makten som spårvagnarna har. Här i Tallinn kör bilister värre än en vindrunken fransos. Stanna för fotgängare är inte prio 1. Men när spårvagnen kommer då tvärnitas det. På vissa hållplatser stannar spårvagnarna mitt i vägen. När de stannar och öppnar dörrarna så rusar alla människorna som tokar ut i gatan. Bilisterna står stilla, fogligt och väntar ända tills spårvagnen åkt igen. Eftersom jag är överförtjust, vissa skulle kalla mig löjligt överförtjust, i spårvagnar så är detta för mig ett smått magiskt ögonblick. Dessutom är det något så osvenskt över att bara springa rätt ut i gatan utan att se sig om. Något som jag däremot svär över. Dagligen. Det är djungellagen som råder i landet. Här i Tallinn väntar inte människor på att andra människor ska gå av buss/spårvagn innan de kliver på. De tränger sig på och de gör det fort. Detta är enormt irriterande. En tidig morgon när jag blev fruktansvärt irriterad sa jag högt på svenska att de får fan vänta tills jag gått av och så blängde jag riktigt surt på tanterna och gubbarna som verkligen gjorde sitt yttersta för att inte släppa av mig innan. Men så är jag svensk och vi svenskar väntar fogligt i kö. Jag måste bara anpassa mig till Tallinn. Och det har jag börjat gjort. Ibland sitter jag och stirrar rakt fram på spårvagnen/bussen och gör mitt yttersta för att se sur ut och inte dra på smilbanden. Dock går det åt skogen när Susanna och jag åker tillsammans. Då blänger alla surt på oss för att vi skrattar och är glada. Något, jag ibland, funderar på om det är förbjudet i Tallinn. Förutom när det gäller fyllon. Då rycker det lite i mungiporna på esterna. Detta är mina generella iakttagelser. Och det kanske är lika mycket osant som att fransmän är arroganta jäklar som vägrar prata engelska?

Hursom. Jag älskar att åka spårvagn. Jag älskar att se staden passera förbi genom spårvagnsfönstret. Jag älskar att promenera på gatan och se spårvagnarna åka förbi mig. Kalla mig knäpp. Men spårvagnar är förbaskat fint.