tisdag 9 oktober 2012

Brun banan, skallebank och genusfunderingar.

Brun banan, skallebank och genusfunderingar. Det här är Kristins blogg den 9 oktober 2012.

Sitter i detta nu och äter min bruna banan jag hittade längst ner i min väska. Jag hann inte ens äta min dagliga kvällsbanan på jobbet. Eller hann inte, det var så mycket att jag glömde. Om gårdagen på jobbet var downtime så var dagen hightime. Eller vad jag ska säga. I'm working 3 to 23. Den här veckan. Det kan vara pisslugnt vissa stunder. Denna kväll innehöll dock inte några sådana stunder. Det är jag i och för sig glad för. För de stunder jag kunde sitta och tänka lite. Då var mina tankar i en genusbubbla. Tankar och funderingar. Ilska och förbannelser. Hittills har jag berättat om min vistelse här utifrån ett rosaskimrande perspektiv. Jag har glorifierat allt. Och det med rätta. Jag älskar Tallinn. Jag trivs förbaskat bra här. Men. There is always a but. Könsrollerna. Kvinnosynen i Estland. Den är inte som jag vill att den ska vara. Det grämer mig.

Min kära väninna S. Wåger skrev ett bra inlägg för ett tag sedan, angående jämställdhet över gränserna. Hur Sverige är långt framme i genustänket, jämfört med många andra länder. Och det är vi. Det ska vi vara stolta över. Och vi ska arbeta ännu hårdare för att bli ännu bättre. Och att vara ett föredöme för resten av världen. För Sverige är himla bra i mycket. Även om jag för tillfället inte vill leva mitt liv där på grund av saker jag inte tycker är bra.

Hursom, det här har grämt mig halva denna dag så att jag fått skallebank. Det kan vara allt från halvnakna ballerinastrippor på tjusiga nattklubbar, till att dörrar öppnas ENBART för att jag är kvinna, och dumma kommentarer som gör att bomben inuti mig börjar ticka. Detta är förvisso ett globalt fenomen. Men jag lade inte märke till det lika mycket i Sverige. Inte ens i Frankrike? Förutom när jag umgicks med människor från länder där kvinnor i princip inte har några rättigheter i samhället alls.

Om vissa människor bara kan använda hjärnan lite och en gnutta sunt förnuft.

Nu ska jag släppa det här och gå och lägga mig och sova. Fundera på hur jag kan förändra världen. Drömma om den dagen jag slipper sexistiska kommentarer och ballerinastrippor. Den dagen, den dagen, när kommer den?

Godnatt.









2 kommentarer:

  1. Ingen aning men jag ser fram emot den dagen.

    SvaraRadera
  2. Åh jag vet precis hur det känns, fick ju en rejäl dos sånt där i staterna med, man blir så sjukt arg och upprörd (och uppgiven). Det är 2012, inte 1812 liksom. Sjukt att kvinnosynen kan vara som den är ännu. Sjukt.

    SvaraRadera