När jag mötte Baltsjön.

Havet. Östersjön. Eller Baltsjön som jag tycker låter bra. När jag mötte Baltsjön i söndags. Underbart. Vet inte vad jag ska skriva. Förutom att jag kände mig fri och lycklig och sjukt nöjd när jag blickade ut över det stora blå och såg kryssningsfärjan försvinna i horisonten. Vi (jag) skuttade omkring och glömde bort allt för en stund.Vi promenerade sedan längs med sanddynerna tills vi kom till en stor grå mur och då var det bara att vända om. Jag stoppar här. för om jag fortsätter kommer det bara bli poetiskt svammel om kluckande vågor och fiskmåsarnas tjut och baltvinden som rufsade om mitt hår. Ni vet. Hursom, jag tycker det är helt fantastiskt att jag numer bor vid havet. Även om det inte är ur sol- och badsyfte (dock aldrig riktigt mitt syfte med att hänga vid havet). Till havet ska jag promenera de dåliga dagarna (om det kommer sådana). De dagarna när allt inte är rosor och glitter och fanfarer. Då, styr jag riktningen mot havet.