Hon försökte sno min plånbok. Men hon stal mitt hjärta. Jag stal en puss.

I fredags vaknade jag upp av att det var snöstorm. Första riktiga snön hade fallit i Tallinn under natten. I helgen låg den fortfarande kvar. Och fortfarande är marken vit. Hösten försvann med en stormvind.

Jag bestämde mig för att föreviga den första estniska snön. Jag slängde kameran lagom ohipstrigt runt halsen och drog med mig Alexander aka "bästis" på stan för vintage-shopping.Vi kom dock iväg sent och mycket hann stänga innan vi hittat det. Köpte dock en bok om Paris i en liten bookstore. Det blev inte så mycket shopping. Det blev mest en del strosandes gata upp och gata ner i Gamla Stadens trånga gränder. Kvällen slutade istället i fina Kalamaja med öl på Lejonkulan och franskt röpang på Café Bohème. Bildbomb kommer här.


Påfyllnad på kaloriförrådet och en uppiggande espresso-shot.

Jag köpte en fulfin blommig scarf.

Sedan kände vi att vi var tvungna att gå bort från turiststråken. Vi är "the locals" och har därför inte råd att göra Tallinns turiststråk. Vi promenerade mot Kalamaja, bohemområdet. Vi gick och gick bland färgglada vackra och nedbrända trähus. Gata upp och gata ner. Vi gick vilse och hoppades lite på att slippa bli rånade."Hon försökte sno min plånbok. Men hon stal mitt hjärta, jag stal en puss." Den här killen slår mig med hästlängder gällande poesin. Mina gamla dikter kommer inte i närheten.



I övrigt har vi redan bestämt att vi ska flytta till Kalamaja. Jag vet inte hur många gånger vi använde frasen "här kan vi bo!!" Jag måste bara övertala Sussi aka "morsan" att hon vill bo i ett luggslitet trähus i Kalamaja.

Det började suga i öl-tarmen efter ett tag. Vi hittade en undanskymd bar där de spelade Samantha Fox och Roxette. De hade billig öl också.

Väggarna var täckta av Lejon. Lejonkulan döpte vi det till. Ett av våra nya stammishak. Vill man vara riktigt vågad kan man köpa mini-laxsmörgåsar för 1 euro. Risken finns dock att man en timme senare sitter på toa och har lagom ont i magen.

I väntan på att Infopaq's färskaste Björn skulle dyka upp gick vi till Café Bohem och placerade oss i fönstret. Vi väntade och väntade och väntade.

Jag drack välfyllda rödvinsglas och njöt av att kunna kolla på spårvagnarna som susade förbi utanför.

Björn dök upp efter ett par timmar. I taxi såklart. Björn åker alltid taxi.


Sedan drog de in mot stan till Kodu Baar. Jag satt kvar i fönstret och väntade på att mina drömmars fransos skulle dyka upp. Skoja bah. Jag tog spårvagnen hem och sov för jag var dödstrött. Skyller på en hård vecka med förkylning, uppsvullna bihålor och ingen röst.