Just idag är jag stark.

Tänkte fatta mig kort. Ovanligt för en första klassens ordbajsare som mig. Men jag är en mens-bitch idag och har inte fått några salta döskallar. Eftersom det verkar inte finnas saltlakrits i detta jävla land. Förlåt Tallinn, det är inte dig det är fel på. Det är människorna som inte äter saltlakrits. För övrigt kan jag meddela att det inte ens har gått tre veckor sedan jag och finnen kom hit och började jobba. Men vi har redan hunnit med att ta kål på varsin dator. Sleeping mode. När den texten dyker upp är det slut. Datordöden. Jag har dock fått en "ny". Det betyder att jag numer har min egna dator. Mitt egna skrivbord. Och jag kan börja ställa kaffekoppar och annat fint som markerar mitt revir. Det skämtades om mig en gång på ett utbildningsmöte vi hade. Att jag kommer börja slänga mig omkring med olika vintage kaffekoppar. Ett skämt som mycket väl kan bli sant. Jag har egentligen inget viktigt att säga. Som vanligt. Tänkte bara visa lite bilder från i söndags när finnen och jag var bakfulla och promenerade in till byn för att dricka kaffe och titta på fina saker. Bland annat Alexander Nevsky Cathedralen. Denna ryska skönhet. Ni får se nedan.

En lång gata vi går (eller åker buss) när vi ska till stadscentrum. Den kantas på ena sidan av stora fina (på estniskt vis) hus. På andra sidan kantas den av ett grått staket.



Frihetstorget. Här visar man upp sig om man tycker man har något att visa upp.

Ryska skönheten. Det var förbjudet att fota innanför. Men jag kan berätta att den var klädd i glittrande guld och vackra saker.

Vi fikade på ett café där medelåldern var cirka 69 år.

En sak jag tycker om är att veta exakt hur många sekunder jag har på mig att korsa ett övergångsställe. Eller hur många sekunder jag måste stå och vänta på att få gå över med mindre risk att bli påkörd av en galning i bil.

Bare en fin gammal trådbuss som susade förbi.


Det var det om det. Jag återkommer. Nu ska jag snart hämta tvätten i tvättstugan. Rena trosor i två veckor till. Det sitter alltid bra.